Tankar från Hörnet: danska "Begyndelser" om en rämnande familj

Den danska filmen Begyndelser (2025), om en familj vars trygga (?) vardagslunk plötsligt byts mot dramatik, för att inte säga tragedi, är en föga rosenskimrande historia. Om nu rosenskimmer är något man ska förvänta sig av en film. 

Och som vi vet så kan danskarna det här med att göra realistisk film. Utan några skygglappar.

Den medelålders kvinnan, i en medelklassfamilj bestående av mor och far samt två döttrar, spelad av Trine Dyrholm, drabbas av en blodpropp i hjärnan som förlamar hennes vänstra sida. Och den inrutade tillvaron ställs på ända. 

Det sker samtidigt som mannen, i David Denciks gestalt, är på väg att flytta för att leva med en annan kvinna. Barnen hålls ovetande, föräldrarna är oeniga om när det skall berättas för dem. Ett oklart banklån nämns. Eftersom en separation medför ekonomiska konsekvenser.

Dyrholm, främst bland kvinnliga danska skådespelerskor, är fullkomligt lysande som Ane. Osminkad och rörelsehindrad, problem med på- och avklädning, sköta hygienen; toalettbesök med assistans.

Svårigheter, med en inbäddad vägran, att hantera sitt handikapp; den nya livssituation som hon totalt oförberedd hamnat i. Sjukhuset erbjuder rehabilitering. Men återställd blir hon inte. 

Tvära humörkast. Raseriutbrott. Nedstämdhet. Kamp för att försöka leva som vanligt - som om det skulle gå. Hon kör bil fast hon inte får. Far ut mot döttrarna när de i all välvilja lagar frukost. Någon hjälplöst barn vill hon inte framstå som.  

”Jag är er mor.” Kanske mest för att övertyga sig själv. Skrämmer döttrarna. Gör dem ledsna. De har svårt att förstå och hinna med sin förändrade mamma.

Dencik påminner om en typisk svensk karl, nära jag skrev. Undfallande, fåordig. Konflikträdd och mesig. Vankelmodig. Ju längre in i filmen jag tar mig, desto mer förvånas jag över hur det blev dessa två. Hur de fann varann. Men det gäller väl alla förhållanden, svårförklarliga.

Hon, det förefaller som om hon är knuten till ett universitet, får en artikel publicerad i en naturvetenskaplig tidskrift. Han brottas problem på sitt arbete, tydligen något slags SiS-hem för besvärliga pojkar. Två olika yrkesvärldar som aldrig möts.

Hans andra kvinna planerar mycket konkret, ner på IKEA-nivå med ihopskruvning av möbler, för deras gemensamma liv i den hyresrätt där de planerar att bo. Det lutar tidigt starkt åt att det aldrig blir så. Kanske är det bara ett låtsasspel de ägnat sig åt. Förbjudande all kritisk insikt.

Bo Widerberg frågade sig, och deklarerade det öppet en gång, hur mycket får man göra andra människor illa? Jag antar att han syftade på sina filmer, i egenskap av regissör med makt över skådespelarna, men också, vill jag tro, på det egna livsprojektet. 

Hur bejaka och inte överge sina drömmar (kanske illusioner när det kommer till kritan). Vad får eller måste det kosta? 

I Begyndelser skadas alla av blodproppen, inte "bara" mamman, familjen rämnar. Men kanske är inte blodproppen huvudsak. Utan pappans oförmåga att bestämma sig för vad han vill egentligen. Osäkerheten växer i radhuset. Kommunikationen bryter samman.

Våra livsprojekt äger vi inte suveränt, de iscensätts inte i något relationsbefriat tomrum; alltid berörs andra av våra livsval. Framförallt om barn är med i bilden. 

En film som inte "tar slut", utan ställer frågan till oss alla om vi inte försöker gömma oss existentiellt; hur vill vi leva våra liv? 

Länge kommer Trine Dyrholms rollprestation att stanna kvar. Hon är otrolig. Varken mer eller mindre. Dencik kompletterar henne. Men det är en ojämn duell.

Bild: SF Anytime (Jag köpte den för 139 kronor, kunde inte bärga mig.)

FOTNOT Med Hörnet avses Skriftställarens skrivarhörn i lägenheten på Holmen i Gefle.