Emma Hamberg skrev boken som den tydligen publikdragande feelgood-filmen Je m´apelle Agneta bygger på. Om jag inte är helt ute och cyklar var Hamberg tidigare chefredaktör på Veckorevyn. (Tror att syrran läste den.) Och det säger väl en hel del. Antar jag.
Jag kan inte låta bli att tänka på den publikationen när jag ser filmen. Kanske ännu mer den veckotidning min mor, aktiv i socialdemokratiska kvinnoförbundet med stränga krav på arbetarkvinnornas bildning, läste i smyg; Min värld.
”Lite kärlek på papper är aldrig fel”, som en kvinna på Bruket, som fött tio barn, urskuldade sig med när hon ”ertappades” med Min värld i sin hand.
Jag knatade varje torsdag, eller vilken dag det nu var i veckan, i väg på min mors uppdrag för att inhandla papperskärleken i Linders kiosk nere vid Kanalen. Som belöning för min insats kunde jag köpa en påse ettöresgodis.
Jag ser filmen (finns att streama på Netflix) för att ta en paus från den starkt berörande Say Nothing. En serie på SVT Play om Belfast på 70-talet, med IRA:s bombattentat i fokus. Två självuppoffrande systrar, övertygade om den väpnade kampens nödvändighet mot den brittiska ockupationsmakten. Verklighetsbakgrund.
Agneta Norberg jobbar på Trafikverket, lever ett urtrist liv med en hårt motionerande make, spelad av Björn Kjellman, nyss ICA-Stig. I den rollen var han bra. Här kämpar han för att få till det.
Ingen lätt uppgift spela en urbota knarrhane, inte helt nöjd med sin livssituation, styr och ställer med hustrun.
Agneta drömmer om Frankrike. Hennes kunskap om landet inskränker sig till vad hon sett på TV i något som heter "Franska gårdar". Inte ett ord franska kan hon. Det Frankrike hon längtar till är det romantiska land turister alltid har drömt om. Rena projektionsskärmen.
Fly vardagen någon vecka med lågprisflyg, äta camembert, dricka rödvin, smäktande musettedragspel i bakgrunden. Glöm den ärorika revolutionen, klassmotsättningar och grå tillvaro för några snabbt förbiilande dagar!
Den snart femtioåriga Agneta söker jobb som aupair, en syssla som brukar vara förbehållen yngre kvinnor. Får jobbet, i Provence av alla mytomspunna regioner. Det visar sig innebära att se till en äldre homosexuell man, bångstyrige Einar, spelad av Claes Månsson.
Märkligt nog verkar han, trots att han är bofast på orten sen länge, ett inventarium, inte kunna mer än någon hälsningsfras på franska. Och fransmännen som åtminstone tidigare var så stolta över sitt språk. Men kufen får hållas.
Ett original, en högst ovanlig människa som påstår sig enbart låta libidon styra. Livet går ut på att leka, fantisera och ha roligt. Hans mantra som han upprepar så fort han hinner.
Och han drar med sig en från början försiktig och blyg Agneta, "Anjeta" enligt lokalinnevånarna, som kommer loss; till och med gökar så det står härliga till med den med knävelborrar (helt enligt klichén) försedde ägaren till den mysiga bar där hon och Einar brukar hänga.
På ytan är Einar bekymmerslös men sörjande sin son som han övergivit.
Tidöregeringen värnar om de så kallade ”marginalväljarna” i medelklassen; smeker dem medhårs med ”jobbskatteavdrag”, RUT och ROT.
Hamberg iscensätter, nu är det sociologen i mig som talar, medelklasskvinnornas behov att rymma från radhusfängelsets instängdhet och dötrista äkta män.
Vänta, nu, Agneta får faktiskt sparken, vi får inte veta orsaken, från Trafikverket. Det slår mig att i samtida filmer, både svenska och internationella, förekommer aldrig någon fackförening eller några varselförhandlingar.
Facket är avskaffat. Det är som i autokraten Trumps USA, my way or highway.
Filmen är gödslad med plattityder och förutsägbarheter. Men jag imponeras av hur Eva Melander, Gefleflicka av börden, och Månsson vågar exponera sina nakna kroppar.
Den förra med åtskilliga överflödskilon runt mage och häck, den senare mager som ett skelett.
Modigt! Skönt slippa amerikanska skyltdockor, med släta ansikten och plastikkirurgiskt manipulerade kroppar som skådespelare.
Nå, en film som man kan både ha och mista. Främst det sista.
Bild: Akademibokhandeln
FOTNOT Med Hörnet avses Skriftställarens skrivplats i lägenheten på Holmen i Gefle.
Även publicerad på 8 dagar 2 maj 2026
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar