”Jag lydde bara order.” Adolf Eichmann utgjorde ett tydligt bevis på att det inte är sadistiska monster som begår eller, som skrivbordsmördaren, bär ansvar för grymheter. Det är vi helt vanliga, menade Hanna Arendt som jag skrev om på 8 dagar 260620.
1971 genomfördes, i regi av filosofie doktorn och professorn Philip Zimbardo, det socialpsykologiska experiment vid Stanford University i USA som genom åren lyfts fram, icke minst i läroböcker, som ett stöd för att vanliga, hyggliga människor kan förmås att begå fruktansvärda saker.
Vi lyder, utan att ifrågasätta. Fogar oss. (Detta synsätt har underhållits av experimenterande socialpsykologer som Stanley Milgram och Solomon Asch.)
I SVT Play visas i tre avsnitt ”Sanningen om Stanfordexperimentet”. De som deltog har sökts upp och intervjuats.
De utvalda personerna, tjugotvå studenter, fick bra betalt. Det lottades om vem som skulle spela fångvaktare, vem fånge.
Allt iscensattes så verklighetstroget, scenografin var fängelsets, som möjligt. Det finns skäl att tala om det som ett strikt genomfört rollspel.
Men kan det tolkas som att vi är beredda att utan invändningar lyda, under lydnadsbefrämjande villkor?
Eller bör Stanfordexperimentet betraktas som ett skådespel och de agerande fattade det från första stund, utan att riktigt inse konsekvenserna? Och spelade med, som i en amatörteateruppsättning.
Sommaren 1971 var vi alla, ja nästan alla, studenter emot det pågående Vietnamkriget. Även de som deltog i experimentet. Tidsandan var antiauktoritär. Lydnad inget ideal.
Jag blir, när jag ser tv-seriens alla avsnitt i ett streck, allt mer övertygad om hur detta på Stanford måste förstås. Och vägrar tro att det illustrerar allas vår latenta benägenhet att lyda. En minst sagt nedvärderande, mörk människosyn.
De medverkande, kanske skäms de, påstår efter alla år att de genomskådade experimentets avsikter. Nå, mer än en bröt samman. En hoppade av.
Osökt tänker jag på den förnedrande nollning som recentiorer vid högskolor och universitet utsätts för vid terminsstart. Och den pennalism som avslöjats inifrån privatskolan Lundsberg i Värmland. Jan Guillous ”Ondskan” vittnade om samma sak.
I mina ögon framstår Zimbardo som en skrupelfri, strålkastarljussökande narcissist. En vetenskapligt skolad figur i avsaknad av etiska överväganden.
Han filmade experimentet, klippte materialet för att skapa det narrativ han eftersträvade: goda människor beter sig illa när omständigheterna så tillåter.
I rättegången mot de amerikanska soldater som i fängelset Abu Ghraib I Irak torterade fångar uppträdde han som försvarets expertvittne. Hänvisade till Stanfordexperimentet.
En usel forskare, konstaterar en person i dokumentären. Ute efter att chocka världen.
Experimentet, vilket sällan nämns, avbröts efter att psykologen Christina Maslach, Zimbardos fästmö, ingripit. Zimbardo lydde henne. Se där.
Foto: SVT Play
Publicerad även på 8 dagar 2026-06-22
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar