Kommunisthögskolan - i repris

Gluntarne - Wikipedia

I Nyhetsmagasinet Fokus 260806 traskar Nina Lekander i Janne Josefssons fotspår, när hon i en krönika benämner Journalisthögskolan Kommunisthögskolan. Upprepar Josefssons häcklande ordval.

Josefsson studerade i Göteborg, Lekander i Stockholm. Men enligt henne samma sak där som på Västkusten. 

Min bild av Nina Lekander, berlinälskare liksom jag, är av en klok kvinna. Därför förvånas jag över texten i Fokus. Det placeras ett löjets skimmer över den utbildning hon genomgick. 

Medelklassbarn, för det var det väl, som romantiserade arbetarklassen, anlade en proletär mask. En jeppe knallade runt i blåställ med tumstock i bakfickan.

Texten är onyanserad. Ett slags avlatsbrev. Förlåt mig för jag vet icke vad jag gjorde. En bön om de vänsterpolitiska syndernas förlåtelse. Med ålderns rätt.

Var det verkligen inget som var bra med utbildningen? Inget värt att nämna? Med Lars Furhoff som rektor. 

Både Josefsson och Lekander har ju varit framgångsrika som journalister inom etablerade medier som SVT och Expressen, gjort sig ett namn, som man säger. 

Ingen koppling till utbildningen? Eller publicistisk framgång trots den? Var det bara bortkastade terminer? Men varför hoppade de då inte av?

Och varför låna sig till att håna den nu?

Jag kan tänka mig att Tidöregeringen, som i likhet med Donald Trump inte vill finansiera samhällskritiska utbildningar med offentliga medel, gottar sig åt att dessa klichéer sprids. Lekander eller Josefsson ser jag inte som nyttiga idioter, tjänande makten. Har jag fel?

1968 på hösten började jag i Upsala. Vänstervindar blåste genom universitetet. Klart det förekom galenskaper. Om detta har Torbjörn Säfve skrivit. 

De från borgerligheten som organiserade sig i den sekteristiska bokstavsvänstern återvände till fadershuset. 

Det förvånade mig inte. 

Mitt fadershus var metallarbetarna i Sandviken. Där hörde jag hemma. Inte behövde jag proletarisera mig.

Och inte tänker jag heller baktala eller förlöjliga 68. Jag fann tiden mycket stimulerande och uppfriskande. Samhällsproblem sattes under debatt, för knyta an till Georg Brandes. Livlig debatt. 

Fönstret öppnades mot världen. Slut på det högdragna, inskränkta Upsala. Gluntarnas tillhåll.

Någon avbön är inte nödvändig. 

Jag är och förblir ett rödskägg. 

Så det så, Nina!

Även publicerad på lindelof.nu 2026-08-08