Hur sjukt får det bli?

Foto: Arbetet

Rubrikens fråga infinner sig automatiskt när jag i Arbetet 260923 läser om ett företag som översvämmats av jobbansökningar. I runda tal 300. Företagsrepresentanten är förtvivlad. Hon vet ju mycket väl vad det handlar om. Ingenting annat än ett spel för gallerierna.

Jobb söks för att Arbetsförmedlingen tvingar arbetssökanden att göra det. Oavsett utsikterna till en anställning. Tummen i ögat på de tärande. Bevisa måste de för handläggarna att de är aktivt arbetssökande. Försök inte slippa undan, hitta ett kryphål! Storebror ser dig. 

Ingen av de sökande vill egentligen ha något jobb på företaget. Det vet representanten också. Men hon tvingas, för syns skull, i bästa fall bläddra igenom ansökningarna och artigt tacka nej. 

Är det inte dags att sluta med dessa, den förkättrade arbetslinjens, absurditeter? Sluta låtsas? Det är så förbaskat ovärdigt och demoraliserande för alla inblandade. 

Och med AI allt snabbare på ingång. Med sysselsättningskonsekvenser för den levande arbetskraften. Dags att sluta blunda för verkligheten. Glöm parollen arbete åt alla. Den är sedan länge förbisprungen av arbetsmarknadens realiteter.

Redan André Gorz skrev om två tredjedelssamhället, med ett bestående överskott på arbetskraft. 

LO-basen Gunnar Nilsson pläderade för en dra åt helvete-kassa åt var och en. Med syftet att öka den enskildes handlingsutrymme.

Lägg ned, säger jag. Sluta jaga folk. Inför en generell, ekonomisk grundtrygghet. Nilssons dra åt helvete-kassa. Som jag kallar medborgarlön. Sedan är det upp till den arbetslösa att fritt välja om han eller hon nöjer sig med medborgarlönen eller inte.

Individen tjänar på det. Samhället. Arbetsförmedlingen kan avvecklas eller kraftigt bantas. Alla övervakningsmyndigheter. 

Aldrig har läget som nu talat för en medborgarlön, basinkomst som andra säger.

Försök inte slå mig att vi inte har råd! Det har inget med ekonomi att göra. Utan med att makten inte vill ha fria medborgare. Hellre slavmentalitet än frisinne. Kännetecknet på ett civiliserat, modernt samhälle?

Jag skäms när jag läser Arbetet.