När maktens man mötte dissidenten

Kristallnatten - Wikipedia

Idag är det den 9 november, ett datum som uppmärksammas offentligt i Berlin. Kristallnatten ägde rum den 9 november, Muren föll samma datum. En av höjdarna i DDR, chefen för Stasis utrikesspionage, Markus Wolf, avled detta historiskt ödesmättade datum i Tysklands historia. 
Egendomligt nog hade han och jag kontakt, träffades även IRL. 

Under sammankomsten på det jättelika, gråtrista och sedan länge rivna DDR-hotellet  i korsningen Friedrichstraße - Unter den Linden, gav han inledningsvis ett smått skrämmande intryck. Iskall och arrogant, hållningen överlägsen. En maktmänniska, van att bli åtlydd.

Under något års tid mejlväxlade vi. Långa mejl - med hänvisningar till Marx och Engels - på temat vilken utveckling som kunde tänkas efter östblockets fall. Men även mer privata saker avhandlades, som resor i Norge han begått i husbil tillsammans med sonen. 

En kontakt som jag inledde, nyfiken på honom. 

Han kallade sig själv kommunist, även efter DDR:s fall. Några dagar efter att Muren fallit framträdde han tillsammans med andra DDR-kändisar inför hundra tusen människor på Alexanderplatz, buades under hånfulla tillmälen ut. Trodde han verkligen innerst inne på ett förnyat, demokratiserat DDR? 

Han, intelligensaristokraten, en master mind, ingen respekt för medelmåttor som Erich Honecker och andra, snarast föraktfull. Var han sina illusioners fånge? 

Flera år innan Muren föll begärde han att få bli entledigad, istället för pension erhålla en lägenhet invid Spree, mitt i Berlin. Utsökt läge i Nikolaiviertel med utsikt mot Domen. Min teori är att han fattade att det bara var en tidsfråga innan Muren skulle vara borta. Det gällde att hinna undan i tid. 

Wolf rannsakades efter återföreningen men det stannade vid en tids kvartersarrest. Kolleger i väst, tidigare ”klassfiender”, talade sig varma för hans sak. Underrättelsechefer delar samma professionslojalitet. Den är nästan större än mot uppdragsgivarna.

Wolf var författare till flera böcker. Jag inbillar mig att han såg sig själv  som en intellektuell, inte som en statstjänsteman i en stalinistiskt färgad organisationshierarki. Han tjänade ingen, enligt eget förmenande.

Han somnade in lugnt och stilla en 9 november, en händelse som ser ut som en tanke.

”Mannen utan ansikte.” Förlagan till Karla i John Le Carrés böcker. Smeknamn Mischa. Vägrade gå med på att hans agenter var spioner, de var informationsinhämtare. I syfte att förhindra ett tredje världskrig. Nödvändiga för fredens bevarande.

Jag har fortfarande kvar ett brevpapper från Hotel Unter den Linden, ett gulnat ark. Kikar på det ibland. Smått förundrad över hur Wolf, maktens man, och Ekstrand, dissidenten, kunde samtala med varann.

Wolf ligger begravd på samma kyrkogård som andra DDR-potentater, bland dem Walter Ulbricht, även arbetarledaren Ernst Thälmann. Där vilar också hans bror, Konrad. Känd regissör i DDR.