Vi hade hoppas så mycket, efter att vi var så snubblande nära förra säsongen att knipa det guld som naturligtvis hör hemma i Gävle. Och ännu har inte hoppet dött. Fattas bara. Mycket kvar på säsongen. Många poäng att fajtas om.
Brynäs har inte börjat denna säsong bra, snöpliga förluster. Till vår sorg och besvikelse. Vi hängivna som lever och lider med laget. Men överger det inte, skall omedelbart tilläggas.
Kanske är det en omvänd Bulan-effekt. Den sprakande Bulan tog med sig den kollektiva energin i flyttlasset när han återvände till Luleå.
I stället kom den person, Bulans raka motsats, jag elakt brukar omtala som Döden i båset.
Jag är orättvis. Som om spelarna inte bar det det största ansvaret. Många individuellt skickliga spelare i Brynäs. Skridskosnabba. Kreativa. Men det hjälper inte.
Hemligheten, som inte är någon sådan, handlar om att få dynamik i gruppen. 1 plus 1 skall bli 3, för att klyscha till det. Det är en ledarskapsfråga.
Ledarskap handlar om inte personlighet. Det finns karismatiska och färgstarka coacher men som därför inte får fart på ett lag. Ledarskap är relationer, allt händer mellan människorna i relationen. I en relation är alla ansvariga för att den fungerar.
Det handlar tillika om att skapa en gynnsam atmosfär runt laget så att spelarna känner sig fria och vågar spela ut.
Efter att Döden i båset snart hade fått sparken, kom Tommy Sjödin och Janne Larsson, två tidigare spelare med stort och äkta Brynäshjärta. Som kuriosa kan nämnas att jag hade båda som deltagare på min kurs i Sport Management på högskolan. När de rörde sig i korridorerna väckte de uppmärksamhet och nyfikna blickar kastades.
Rena gratisreklamen för högskolan, som dock inte fattade det fina i kråksången. Heller inte fattade att kursen borde vårdas, i en idrottens region som få andra. Utan lade ned den. Stolpskott i beslutande ställning. Jag kan bara skaka på huvudet åt dem.
Jag blir glad när jag läser följande från headcoachen, Tommy Sjödin:
"Det måste finnas en glädje i sporten vi håller på med. Vi måste kunna dra på smilbanden, slappna av och få en skön känsla - tycka att det är kul därute. Inte bara känna ångest därute, det är det vi måste bygga upp. Det är så man blir bättre som spelare också."
Så talar en ledare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar