tisdag 30 oktober 2018

Jag vill inte att mina skattepengar går till Högskolan i Gävle















Jag läser en artikel om en chefsutbildning vid Högskolan i Gävle, kalla kårar framkallas, icke minst mot bakgrund av att den uppfostrande kursen ges vid en högskola:

https://www.gd.se/artikel/gavleborg/gavle/cheferna-pa-hig-maste-tycka-att-hogskolan-ar-ojamstalld-annars-blir-det-problem-sjalva-iden-ar-galen

I rubriken citeras en mycket kritisk anställd: "Själva idén är galen."

Den anställde vågar inte vara annat än anonym, för karriärens skull, som samme anställde utan att skämmas uppger. Skamligt. En högskola där de anställda inte vågar tala fritt. Stämmer med den bild jag själv har efter att ha varit anställd i många år på samma högskola. 

En tystnadens kultur var, och är uppenbart fortfarande, förhärskande. Rädsla just för att tala fritt. Rädsla för bestraffning om man nu mot all förmodan skulle göra det. Med personlig - officiellt heter det individuell - lönesättning har cheferna omedelbart tillgång till ett effektivt instrument att hålla medarbetarna på mattan. Den frispråkige och kritiske hålls lönemässigt tillbaka. Som tidigare facklig företrädare vet jag att det är så det fungerar. 

På Högskolan i Gävle (HiG) skall alla chefer utbildas i jämställdhet. Det är en sådan utbildning artikeln beskriver. Notera nyckelordet måste i rubriken. Det handlar om ett ovillkorligt påbud uppifrån regeringen om det man kallar "jämställdhetsintegrering". Verksamheten skall "jämställdhetsintegreras". Och cheferna utan att ifrågasätta tycka att högskolan inte är jämställd. 

Frågan kan spontant tyckas självklar: Borde man inte först undersöka om det är jämställt eller inte på HiG? För att i förekommande fall, när man väl har visat på och styrkt ojämställdhet, sätta in lämpliga insatser. Men här handlar det om att utgå ifrån att det inte är jämställt. Det är den orubbliga premissen.

God draghjälp får regeringen i HiG:s fall av en fullfjädrad genuskommissarie, en så kallad "genusvetare" vid namn Sarah Ljungqvist. (Bilden ovan.) I hennes karriärintresse ligger att dogmatiskt slå fast bortom allt tvivel att det är ojämställt. Det får inte vara jämställt, då faller hennes "forskning" - hon lever på att påstå att det är ojämställt. Och det framgår tydligt av intervjun med henne i artikeln. Hon tycker om saker och ting och det räcker för henne. 

Borde hon, förresten, inte vara anställd vid Nationella sekretariatet för genusforskning - och inte på en högskola? Men sekretariatet behöver väl sina utsända, inofficiella medarbetare, som håller ett öga på vad som pågår och hur det tänks vid lärosätena. 

Statistiken i HiG:s fall, det framgår också av artikeln, pekar mot något annat än det Ljungqvist hävdar. Siffrorna avslöjar klart och tydligt att Ljungqvists påståenden borde problematiseras. Men Ljungqvist struntar blankt i allt vad verklighet och sanning heter. Fakta får inte lägga hinder i vägen för hennes ideologiska gärning.

Det som borde bevisas, det är redan från början fastslaget och klart. Grundstenen inom vetenskapen, det som borde vara och alltid har varit det, att man empiriskt undersöker verkligheten, utan skygglappar och förutfattade meningar - har övergivits. Det är politisk ideologi som styr. De rättänkande och politiskt korrekta vet redan på förhand hur det ligger till. Gud nåde den som ifrågasätter detta. Fakta må icke trilskas. 

Med de hundraprocentigt lojala chefer - jag har haft dem nära inpå mig - som finns på HiG är det i och för sig inget problem. De säger ja och amen till allt som kommer från ledningen.  Och ledningen gör som regeringen vill, utan att knysta. Bara detta att arrangera en sådan här kurs, antiintellektuellt impregnerad. 

Byt "genusvetenskap" mot "marxistisk världsåskådning" och vi hamnar i det forna DDR. Politisk styrning och makten tjänande politruker. Där skulle "genusvetaren" Ljungqvist ha platsat.

En högskola i förfall, den är dessvärre inte unik emedan samma förfall präglar genomgående det svenska högskoleväsendet med "värdegrunder" och "identitetspolitik" och annat den akademiska verksamheten nedbrytande. Men jag vill inte att mina skattepengar går till detta.

För att avsluta galghumoristiskt: borde det inte "kurage-integreras"? Påbjudas att de anställda måste visa kurage i det dagliga arbetet. Ett sådant påbud förefaller högst angeläget. Jag anmäler mig härmed som kursansvarig. 

Bild: Johan Järvestad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar