När jag avslöjade för vännen, den skarpe nationalekonomen Apostolos att vi skulle besöka hans födelsestad Aten (jag visste inte att den var det), bad han mig att lägga blommor vid minnesmärket på Tekniska högskolans område för de 17 november 1973 ihjälskjutna studenterna. De demonstrerade tillsammans med många andra mot militärjuntan som tog makten 1967. Den dagen, 17 november 1973, öppnade knektarna eld mot ungdomarna. Dödande eld.
Om jag minns rätt befann sig Apostolos inte långt från en av dem som stupade. När han vid ett tillfälle berättade om dräpandet var tårarna inte långt borta.
För första gången anländer jag till Aten. En stad jag på förekommen anledning inte förknippar i första hand med det västerländska kulturarvet. Sokrates. Platon. Aristoteles. Demokratins vagga. Den demokrati som nu runt om i Europa hotas av islamisterna. Med självmordsbombare och terrorister som spjutspetsarna i förgörandet av de västerländska samhällena.
Den demokrati som inte förmår stoppa sina dödgrävare, som det förefaller mig i de mörkaste stunderna. Och som gentemot det egna folket förlorat i legitimitet.
Det är militärjuntan som först hamnar i mina tankar när jag tänker Aten - och de döda studenterna. Kanske för att knektarna solkade ned det stolta arvet, trampade på det med sina stövlar. Stack hål i det med sina bajonetter.
Min beundran för de modiga studenterna är mycket stor. Heder åt dem, heder.
På näthinnan också bilden av Günter Wallraff, fastkedjad på Syntagmatorget i Aten 1974. Denne oförtröttlige frihetskämpe, den gången i protest mot juntan. Misshandlades. Fängslades. Torterades.Tills plågoandarna fick veta vem han var. Skrev en bok om det hela som står någonstans i mina hyllor hemma i Sverige. Måste leta upp den väl åter.
Annars bör man, kanske, ligga lågt med att referera till tyskar i detta land. Tyska banker satte kniven mot strupen på Grekland.
Klart vi skall se agoran. Jag försöker, alltmer politiskt missmodig, behålla den alltmer bleknande drömmen om en offentlighet värd namnet. I mitt hemland krymper den, beskärs av de korrekta, dessa antiintellektuella krafter. Varde ljus!
Cellen där Sokrates drack sin giftbägare måste beskådas. Aristoteles Lyceum som Apostolos passerade varje dag på sin väg till och från skolan. Akropolis.
Med blott en vecka till godo gäller det att inte försöka hinna med för mycket. Risk för blackout. Att ingenting stannar kvar.
Från det lite ruffiga men mycket trevliga Hotel Lotus, beläget i trivsamma kvarter med tvätt uthängd på linor för att torka, Lady och Lufsen i Kalle Anka på julafton-atmosfär, når oss ljuden från den minst sagt intensiva trafiken. Sirener från en blåljusutryckning. En hund som skäller. Bouzouko-toner om aftonen från en närliggande restaurang. Staden lever. Och på C More, som jag tack och lov lyckats få in, besegrar Brynäs Mora.
Aten, nu är jag här! För att låta lika märkvärdig och uppblåst som Zlatan när han ankom Los Angeles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar