Det är ingen hemlighet, heller inte för hans tidigare chäfer, att Skriftställaren lider av en obotlig, kronisk chäfsallergi. Den slår reaktivt ut om han kommer i närheten av en chäf. Eller känner lukten av en sådan. Yttrar sig i taggighet och ett mycket tydligt avståndstagande kroppsspråk.
Han återkommer så ofta till det i sitt skrivande att man kunde misstänka att han utvecklat en allvarlig chäfsfobi. Att jämställa med ormfobi och liknande psykiskt pressande åkommor. Medicin torde dock icke finnas i förekommande fall att avhjälpa det med. Inte heller terapi. Definitivt inte KBT. Detta mumbojumbo.
Hela tiden påminns han om den välbekanta skillnaden mellan chäf och ledare. Chäfer vimlar det av men vi har brist på ledarskap. Exemplen hur många som helst på dåliga chäfer. Ett aktuellt ur den digra högen: https://www.gd.se/artikel/gavleborg/kritiserad-chef-for-kvinnosjukvarden-kliver-av-stort-missnoje-med-hennes-ledarskap
Den brittiska polisserien Scott & Bailey sänds fredagar i SVT1. Fjärde säsongen. Och jag sitter som klistrad. Två smarta kvinnor med trassliga privatliv, som det alltid är i sådana här serier enligt en vedertagen mall, som huvudpersoner. (Bilden.) Och så deras kvinnliga chef Jill. En ledare, som klippt och skuren för sin uppgift. Besittande alla de egenskaper en sådan måste ha.
Självinsikt - som ju allt ledarskap värt namnet börjar med och kräver. Annars blir man snabbt ett arbetsmiljöproblem. Jill ser medarbetarna, svagheter och förtjänster. Hon är rak i sin kommunikation. Speglar medarbetarna så att de kan få fatt i sig själva. Hon är självkritisk och ödmjuk.
Hon skyddar medarbetarna och deras agerande uppåt. Håller inte på med bestraffningar. Är trygghetsskapande, därmed frigörande kreativitet hos medarbetarna. Jill är tillåtande och uppmuntrande, förlitar sig på att medarbetarna gör sitt jobb.
En självklar auktoritet. Utan att behöva ta till stora gester och demonstrationer. Snarast lågmäld - men rapp i munnen. Genom sitt sätt att vara vinner hon respekt och förtroende hos medarbetarna. Även om de från och till kan reta sig på henne. Som man gör med alla ärliga personer. Med ömhet i stämman omtalar de henne som Godzilla eller Her Majesty.
Varför inte använda denna utomordentliga, högkvalitativa tv-serie i ledarskapsutbildningar? Den gestaltar knepiga situationer, svåra dilemman att leva sig in i och lära av. Liksom man kan lära av Martin Beck eller Tornving som chef i Johan Falk-filmerna. I detta ryms också problematiken om hur leda professionella, självgående medarbetare som är som bäst när de äger handlingsutrymme. Frihet under ansvar!
När jag undervisade om ledarskap och tipsade om Beck och andra fiktiva figurer att lära av och hämta inspiration ifrån kom frågan från kursdeltagarna: Men kan du ge exempel på ledarskap från verkliga livet?
I dag skulle jag nämna vännen Anders, verksam inom bilbranschen. Positiv atmosfär på arbetsplatsen - jag är känslig för sådant - och frimodiga medarbetare vittnar om gott ledarskap. Förutom mina egna observationer av honom.
Och så måste jag bara nämna en kvinnlig chef. På Länsförsäkringar i Linköping finns en chef som är en fullfjädrad ledare enligt konstens alla regler. Älskad och högt skattad av sina medarbetare. Det säger allt.
Stolt är jag förstås så det räcker och blir över eftersom den kvinnliga chefens fader heter Ekstrand i efternamn. Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar