Anarkins korta sommar hette Enzensbergers bok. Kort må denna sommar på 1930-talet ha varit i Spanien under det landet sönderslitande inbördeskriget. Fascisterna med ärkebödeln Franco i spetsen vann - den gången. Men drömmen om den frihet som anarkismen förkroppsligar dör inte. Den kan inte dö.
Det levande, konstnärligt blomstrande och kreativt rika Haga i Göteborg som en gång var. Före gentrifiering och medelklassens intagande av stadsdelen, med hjälp av tjocka plånböcker. Christiania i Köpenhamn. Fristaden. Alternativet till fastighetsspekulation och vanvettig bostadsmarknad. Kreuzberg i Berlin. Husockupanternas Kreuzberg.
Tre exempel att tanka mod och upprorslusta ifrån. Oaser. Frizoner. Undantag. Hoppet som med hjälp av dessa hålls vid liv. Sociala experiment. Hoppet om något annat. Bättre för samhälle och människa.
Strosar i den sinnet hyperstimulerande stadsdelen Exarcheia i Aten. Omsluts omedelbart av atmosfären. Graffitin vänder sig direkt till en. De fantasifulla, ofta färgstarka väggmålningarna. Slagord. Affischer på svårbegriplig grekiska, men innebörd och andemening låter sig tolkas.
Små kaféer att slinka in på. En atmosfär i dessa kvarter och på dessa gator som underhåller frihetskänslan. Något okuvligt och bestående sitter i väggarna. Måste bara tillbaka för att vistas här en längre tid!
Vännen Nette bad oss lägga blommor vid minnesmärket för Alexis Grigoropoulos. Sköts ihjäl av polisen den 6 december 2008. Blott 15 år gammal. På väggen möter man den unge pojkens ansikte. Det gör ont i hjärtat. Dessa satans mördare. De försvann inte med juntan.
Står en stund med kepsen av vid platsen för dödsskjutningen. Sedvanliga trafikljud nära inpå. Men stillheten sänker sig likafullt några sekunder. Dagen håller andan. Sorg blandas med den största respekt. Heder åt de människor som vägrar att böja sig! Sorg över alla dem som berövades sina liv.
Efter kaffe och vilopaus försöker vi att hitta den beryktade hunden Kanellos grav inne på Tekniska högskolans område. Också detta objekt för graffitikonstnärer. Men lyckas inte. Frågar en doktorand som väl känner till jycken som kallades "rebellhunden" och var modig som få. Men hon vet inte var hunden har sin sista viloplats. Annars läge placera ett köttben och en skål med vatten där.
I länken nedan till Nettes utomordentliga artikel om upprorets Aten kan man läsa om denna remarkabla hund som sannerligen inte viftade på svansen för överheten. En medkämpe för friheten.
Nette om Aten: http://www.fria.nu/artikel/90206
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar