Bort med gulingarna!

Amalthea 1908. Ådalen 1931. Händelser framkallade av att gulingar tagits in. I Ådalen öppnades det dödsbringande eld mot arbetare i demonstration för sin självklara rätt. 

Gulingar kallades de som lät sig utnyttjas som strejkbrytare, lät sig städslas i arbetsköparnas hätska kamp mot arbetarnas självständiga organisering. Mest känd en figur vid namn Josef Nilsson. 

Sandviken i början på 1900-talet: gulingar anländer till bruksorten för att med företagsledningens goda minne bilda en gul fackförening. Men sandviksarbetarna är på plats, gulingarna bjuds på ett hett mottagande så fort de klivit av tåget på stationen, jagas resolut bort. 

Ofta har jag tänkt på detta hur gulingarna drevs bort när jag från mitt vardagsrumsfönster dagligdags noterar hur öststatsregistrerade långtradare - vanligtvis från Rumänien och Bulgarien men även Polen - står uppställda utanför Gevalia ett stenkast bort. Oorganiserade, uselt betalda chaufförer som dumpar löner och saboterar de anställningsvillkor som erövrats på svensk arbetsmarknad. Fuskar med körjournaler. 

Ofta övernattar chaufförerna i bilarna. En eländig tillvaro, långt från hem och familj. Vad är det för samvetslösa åkare som ligger bakom och kan härja ostört?

Varför har jag inte sett några utsända från Transport dyka upp och helt sonika jaga bort gulingarna? För gulingar är de och skall behandlas som sådana. De vet vad de gör. Inbilla mig inget annat. Och jag känner ingen som helst sympati för dem. De utgör inga viljelösa "offer". 

Polisen genomförde razzior häromveckan på byggarbetsplatser runt om i Gävle. Samma sak där: oorganiserade med villkor som borde vara totalt oacceptabla. 

Frank Baude, liksom jag starkt kritisk mot "vänsterns" genusideologisering och identitetspolitik, skrev om detta för en tid sedan i Proletären: hur den svenska arbetsmarknaden, med Baudes Göteborg som ett talande exempel, förstörs genom lönedumpning av oorganiserade som struntar i allt vad reglerad arbetstid och anständiga löner heter. 

Genast ryckte en läsare ut och fördömde. Hade Baude skrivit i Dagens Nonsens hade det tagit hus i helvete hos de korrekta medelklassarna i Söderreservatet som fått allt om bakfoten och inte förmår tänka klart. Jag håller helt med Baude. Gulingarna måste bort. 

Under EU:s överstatliga paraply med åberopandet av den fria rörligheten och de oskyddade nationsgränserna får de förstörande krafterna hållas. Inte ett pip från Löfven, trots att han är gammal fackbas, om än krypande arbetsköparvänlig sådan. Han måste tycka att det är helt i sin ordning med dessa splittrare. Skamligt. 

Bort med gulingarna! 

Fotnot. Gula, arbetsköparvänliga fackföreningar dök först upp i Frankrike i början på 1900-talet. Den gula färgen ställd i motsats till arbetarrörelsens röda.