fredag 9 november 2018

Stenar och apor i antisamtalets tid














Min salig mor Greta var socialdemokrat. En mycket lojal sådan. Kunde inte ha funnits en mer ihärdig försvarare av S. I vått och torrt. Hon växte upp under mycket knappa förhållanden på Bruket i Sandviken. Visste att uppskatta det socialdemokratin slagits för och uppnått. När den fortfarande stod på folkets sida. Och man kunde lita på att S gjorde det.

Hon var av den gamla stammen och ansåg att politiker, även fackliga företrädare, skulle vara av den kalibern att man kunde se upp till dem. Förebilder med hög moral. Inte sko sig. Inte agera i egenintresse. Inte fara med osanning. Ha något fuffens för sig, som hon sa.

Jag undrar vad mamma skulle säga om dagens S och förfallet. Jag undrar inte, jag vet. Mer än en gång har jag därför skrivit: mammas socialdemokrati är död. Det kunde förstärkas: stendöd. Det är bara att betrakta fotografier på de avgångna statsråden. Strandhäll och kompani. (S)kammens gäng. Jag skakar på huvudet och lider med min mor. Glad hon slipper uppleva förräderiet mot allt det S en gång stod för. 

Jag fattar inte att folk inte kan vara som folk, som min rakryggade morfar uttryckte det. 

Efter en veckas stimulerande resa till Aten, nästan omtumlad av alla intryck, är jag tillbaka i det svenska eländet. Margot Wallström, denne fullblodskarriärist som blivit miljonär på offentliga medel, har offentligt uttryckt sig på följande sätt om den omtalade Jordan B Peterson: han borde krypa tillbaka under stenen han kom från. 

Jag tvingas läsa det mer än en gång för att kunna ta in det. En hög politiker och makthavare som uttrycker sig på detta vulgära sätt. Goebbels småmyser förstås nere i sitt helvete. Det är ju hans takter. Så skall de som tänker bortom det påbjudna tas! I Wallströms uttalande, hon är ju en lagstiftande politiker, läser jag dessutom in ett latent hot.

Och så läser jag att "komikern", eller vad han nu titulerar sig, Özz Nujen kallat SD:are för apor. Inte privat, utan i en kolumn i en av de största kvällstidningarna. Goebbels får anledning att mysa en gång till. Om jag skulle kalla Nujen och hans likar för apor skulle den enögde Näthatsgranskaren (näthatsgranskaren.se) rycka ut och anmäla mig för hets. 

Och jag skulle bli fälld. Hets mot urinnevånare och majoritetsbefolkning (att använda sådana ord kanske bara det är hets i denna trånga tid) leder aldrig till anmälan och åtal. Det är fritt fram att förolämpa oss. Apor och löst folk. 

Och så läser jag och det framkallar nästan tårar av vrede om hur arbet(S)linjen fungerar. Dess grymhet som inte ens undantar dödssjuka kvinnor: https://www.expressen.se/debatt/varfor-tvingar-ni-mig-som-ar-doende-att-soka-jobb/

Fy tusan. Frestande bums köpa enkelbiljett till Aten. Ställa mig ånyo på agoran eller pnyx, blunda och lyssna till hur vinden bär fria mäns offentliga samtal. Ett samtal värt namnet. Argument som ges och tas. 

Apropå ett samtal värt namnet. Hur i hela friden kan Åsa Linderborg släppa igenom en sådan här intellektuellt ohederlig recension: https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/wE2284/ar-klansamhallet-ett-hot-mot-staten
Jag trodde bättre om henne. Med en sådan recension sällar hon sig till samtalsförstörarna. Har du inte redan läst den angelägna boken - gör det!

Apropå stenar. Jag borde hitta en sådan att krypa in under. Dra mig undan och stänga av. Jag orkar inte med detta pågående elände i mitt land. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar