Två tidigare kolleger under Uppsalatiden skrev Habermasinspirerat, de hade verkligen snöat in på tysken, om grannskapet som sociologiskt fenomen och den typ av kommunikation mellan människor som blir möjlig där. Habermas har som bekant, med ett explicit normativt anslag, ägnat många boksidor åt offentlighetsbegreppet.
Grannskapet - kan man tala om det som en lokal offentlighet? Där man kanske inte direkt avhandlar de större samhälls- och ödesfrågorna, det erbjuder inget agora som på de gamla grekernas tid.
Den nyligen, till mångas sorg, bortgångne Johan Asplund skrev, i den sociologiske klassikern och anfadern Georg Simmels fotspår, om den anonymitet och medföljande frihet som storstaden möjliggör. Främlingar går omkring på gatorna, man lämnar varandra i fred för det allra mesta. Sitter på U-Bahn som i Berlin utan att möta varandras blickar. Många i stället med blicken nedborrad i sina smart phones. Döva och blinda för omvärlden och vad som sig där försiggår.
I Sandviken sa vi "främmande" om gäster. "Vi skall ha främmande på lördag." Även om det kunde vara människor man kände mycket väl sedan länge.
58 procent av hushållen i dagens Fjollträsk är ensamhushåll. Den numera normala, höll jag på skriva, hushållsmodellen. Alla dessa singlar, hur mår de egentligen? Känner de sig ensamma i sina bostäder? Ensamhetens gissel skrev Zygmunt Bauman målande om i sin sista bok Retropia. (Jag återkommer till den framöver.) Det atomistiska samhället där sociala medier med Facebook i spetsen ersätter kontakter IRL.
Jag bor i en bostadsrättsförening där alla känner alla, man växlar alltid några ord när man stöter ihop, hundar viftar igenkännande på svansen. Det medför trygghet och inte så lite av samma känsla som i den småputtriga tv-serien Goda grannar med Anders Nyström och Helena Brodin i huvudrollerna. (Bilden ovan.) En serie jag sett i repris ett par gånger - för välbefinnandets och hjärtevärmens skull.
Där vi bodde förr, i ett stort hyreskomplex, kände vi ingen av grannarna, inbrott i källarförråden var legio. Det blev mentalt påfrestande att försöka leva med det. Till slut gick det inte att bo kvar.
Lokalsamhället har jag skrivit om - bland annat i Arbetets död och medborgarlön. Blev till och med citerad i en ledare i Land av alla publikationer. Jag pekade på dess förtjänster - men också vad det kan innebära av konformitet och exkludering. Ingen må komma in och trasa sönder. Intränglingen måste därför oskadliggöras i ett gemensamheten värnande syfte. Och man gör bäst i att följa outtalade regelverk.
I två hus nära mig på gatan har inbrott för första gången förekommit. På blanka eftermiddagen. Det börjar oroligt talas om behovet av en gated community. Ett skyddande grindsamhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar