Ny ledning för Region Gävleborg tillkännages det. Tja, ny och ny. Jag betraktar de nygamla, de flesta välbekanta ansikten, och skakar på huvudet. Vilket gäng! Och dessa skall förvalta mina skattepengar. Gud bevare mig och de arma gävleborgarna!
En vitskäggig sosse i röds slips, det enda röda på honom, i grunden nationalekonom. En av de ytterst ansvariga för fanflykten från vården i Gävleborg de senaste åren. En av de ansvariga för den usla arbetsmiljön, ökänd nationellt och det varnas för att jobba i Gävleborg bland sjuksköterskor och läkare, som ligger bakom fanflykten. Han borde åkt ut med skägget före. Men icke.
Ett tidigare socialdemokratiskt kommunalråd från Hofors. Liksom de andra, med ett par undantag, ser hon påfallande glad och nöjd ut. Detta kommunalråd som kvistade in till Gävle för att ta ansvariga utgivaren för GD i örat. Efter att den senare publicerat en artikel, en recension, om Hofors där SKF kallats Bergen-Belsen. Artikelförfattare? Ja, gissa.
Vi må hoppas att det tidigare kommunalrådet efter fadäsen gått grundkurs i statsvetenskap och fattat vad en grundlag är.
En miljöpartist som ville ta bort, eller kraftigt minska subventionerna, gratisbiljetterna på stadsbussarna för seniorer. För dyrt, tyckte miljöpartisten. Jag trodde i min enfald att de gröna ville stödja kollektivtrafiken, av miljöskäl.
Minns plötsligt en gång ett seminarium uppe hos henne i hennes privatbostad i Hälsingland. Jag inbjuden för att tala om medborgarlön. Inget rinnande vatten. Det måste diskas i stillastående dylikt. Och vi var ett antal personer. Skriftställaren som är så kräsmagad ...
Och så ett av de största sylthuvudena, det vill inte säga lite, som gått i ett par skor. Med en imponerande förmåga att skaffa sig livslång som det förefaller anställningstrygghet, jag menar uppdragstrygghet. Jag utelämnar namnet.
Om jag röstade, vilket jag naturligtvis inte gör, skulle jag tänka: Det spelar ju ingen som helst roll vad man röstar på. De formerar ju sig ändå som de vill. De kan missköta sig hur mycket som helst. Men de sitter kvar.
Politiken som yrke och födkrok. Strunta i väljarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar