Den avgående landshövdingen, efter nio års flitigt bandklippande och kafferepsdeltagande som åtminstone i det senare fallet torde utmanat kistan, utmärktes av att han, Upsalabon, vid utnämningen inte visste mycket om det län han skulle tillträda och officiellt representera.
När han, som skamfilad politiker (nästan ett krav för att bli landshövding, inte bara i vårt län), utsetts av den dåvarande regeringen.
Jag medverkade i Gefle Dagblad under många år. Inte sällan med texter som retade makthavarna. Som när jag skrev om "Majorskan", den allsmäktiga kommunalpampen och socialdemokraten Eva Gillström. Fruktad för nypor hårdare än stålet på Sandvik.
Blott en enda gång, under alla dessa år, hamnade en artikel i onåd hos ansvarige utgivaren. Och den fege kulturredaktören, inte Björn Widegren (han som myntade begreppet "Majorskan") viktigt att påpeka, hängde på. Föreslog revidering, att jag skulle dra gifttänderna ur artikeln. Så den liknande blahablaha.
Jag vägrade förstås. Artikeln ställdes. Tilltaget påskyndade mitt uttåg från GD. Kultursidan förlorade därigenom en läst, uppskattad och av somliga (både av politruker och hukande undersåtar) avskydd medarbetare.
Den ställda texten drev med den sittande landshövdingen och hans okunskap om länet. På nivå med Carola när hon uppträdde på Döda torget i Sandviken. Trodde att hon var i Gefle. Landshövdingens omtalade barnvagnshistoria lämnade jag därhän i min satir. Kändes mest bara skämmigt.
Nu har länet fått en SD:are som landshövding. Ledarskribenterna på GD och Arbetarbladet går i taket. [1] I bagaget har kvinnan nämligen två förtalsåtal samt vitsar om judar, negrer, bögar och zigenare. Hon tvår sina händer när hon gisslas om detta. Skyller på att det var länge sedan. Ungdomsförsyndelser?
I länet bor ju sådana som hon skamligt vitsade om, påminner de upprörda redaktörerna och deras medjamande entourage! Vet hon inte det! Hon kränker medborgarna. Vem vill nu flytta till Gävleborg? Med ett sådant rysligt fruntimmer till hövding! Snarare startar väl en massiv utvandring.
Jag tänker på min salig farsgubbe. Han som om höstens kvällar spontant, och ocensurerat, kunde utbrista: "Fan, vad mörkt det är. Rena negerslagsmålet i en tunnel." Med andra ord väl meriterad för uppdraget som länets hövding. Men han hade ju inga ambitioner om att bli det, vad jag vet.
Vad de upphetsade med sitt höga tonläge blundar för är att den nya landshövdingen, mantalsskriven i Skåne, kliver på uppdraget i en bygd där SD flyttat fram sina positioner på de klassiska bruksorterna. På framförallt socialdemokraternas bekostnad.
Man kan säga att hon såtillvida politiskt har kommit hem. Även om Skåne är ett SD-land. Att ämbetet från Gustav Vasas centralmaktsdagar borde avskaffas, det är en annan femma.
[1] Ett exempel Jenny Wennberg: "En dömd SD:are ska inte vara landshövding", Arbetarbladet 250214
Bild: Wikiquote
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar