 |
| Bild: Wikipedia |
I likhet med de flesta förknippar jag Tove Jansson främst med de härligt finurliga böckerna om Mumintrollen. Dem läste jag högt för mina barn vid sänggåendet.
Vi var alla tre lika förtjusta i trollen, skrämdes därtill av Mårran (Jan Myrdal liknade i sina barndomsböcker Alva Myrdal vid henne).
Trollen som en motvikt mot de förment progressiva barnböcker det hörde till att uppfostra sina barn med på den tiden. Liksom det var nästintill obligatoriskt att medbringa dem på 1 maj-demonstrationerna under Röd Front.
Om så i barnvagn. De kunde alltid mutas med glass där på Vaksalatorget i Upsala.
"Lotta i Hallonby" typexempel och mönsterbildande. Socialrealistiskt skulle det vara, verklighetsnära och fantasifritt. Sedelärande.
Lotta växer upp i en stockholmsk förort, "Hallonby" väl en omskrivning för Hallonbergen, besöker sina morföräldrar på pensionärshemmet.
I Lotta-böckerna ingår den tidstypiska kampen för daghemsplatser, "ropen skalla - daghem åt alla" skanderade vi i demonstrationstågen, och besök på den kommunala återvinningsstationen. Det skall böjas i tid det som miljömedvetet skall bli.
Kanske är det mer den socialdemokratiska välfärdsstaten än Lotta som är huvudpersonen. Den välfärdsstat den nyliberala Tidöregeringen är i färd med att definitivt smula sönder.
"Sommarboken" av Tove Jansson läste jag på 70-talet. Presenterad som en vuxenbok. Tyckte mycket om den. Men nog skär det sig att se en filmatiserad version från 2024 (finns på TV4 Play), där det talas engelska.
"Eriksson" och "Kristoffer" nämns med födelsenamnen intakta. Nästan korrekt uttalade.
Minimal amerikansk brytning.
Glenn Close minns jag från filmen "Fatal Attraction" med Michael Douglas. Han spelar en gräsänkling som vänstrar och råkar ut för varje vänstrande, äkta mans mardröm: den tillfälliga älskarinnan, spelad av Close, släpper inte sitt grepp. Allt mer hämndlysten och farlig.
En eftermiddag när familjen intet ont anande kommer hem möts de av att barnets kanin kokas i en kastrull. Mannen måste avslöja för familjen vad han ställt till med.
I "Sommarboken" gestaltar Close den med käpp mödosamt gående farmodern. Jag kan inte låta bli att googla. Född 1947, blott två år äldre än jag. Framstår jag också så där stapplande och gammal i omgivningens ögon? Är det sådan de ser mig? Hemska tanke.
Nå, jag får för mig att Close agerar utifrån hennes föreställning om hur en gammal kvinna är. I vissa scener rena karikatyren. Som när hon plockar ut och visar löständerna. Scenen saknar dramaturgiskt motiv.
Men hon vågar att visa sig som Gud skapade henne, i samband med ett havsbad. Utsatt för jordens dragningskraft, det mesta hänger slappt som det gör på oss åldrade. Det ger jag henne kredit för, som det heter. Om det inte är en stand-in.
Den brådmogna lilla flickan, Tove Janssons altergo antar jag, utgör filmens behållning. Världen är till för att upptäckas med nyfikenhetens strövtåg som fordon. Hennes far är inkapslad i sorg efter hustruns död. Orsaken får vi aldrig veta. Som all död obegriplig. Svår att förlika sig med.
Det vilar något ödesmättat från första sekvens över filmen. En plötsligt sig uppiskande storm över Finska viken hotar den bräckliga idyllen. Existensens utsatthet i de kraftiga vindarna. Risk för övertydlighet.
En regnig midsommarafton, med sill traditionsenligt på bordet, väcker sverigeminnen. I mitt fall alla midsomrar i rospiggarnas Öregrund.
Den finska skärgården är svindlande vacker. Evighetskänsla framkallas av öppet hav och släta klippor. Men filmen lyckas inte riktigt slå an den vemodets grundton jag tror att den är ute efter. Att inget är beständigt. Sorgen över de frånvarande mäktig.
Orden skingras och upplöses som tunna moln på sommarhimlen.
Filmens budskap, som jag fattar det, är att vi måste besinna att vår stund på jorden, som i Vilhelm Moberg älskade bok, är kort. Och att vi, över generationsgränserna, måste vara rädda om varann.
Ändå är den långsamt sig framvaggande berättelsen, i bakgrunden hör jag "Air" av Bach, ett sömnpiller. Det märker jag på att jag börjar hålla på med min dator.
Läs hellre boken!
lindelof. nu 2026-02-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar