I dag lunch med det illustra sällskapet Senior Advisers Club, initiativtagare förre chefen på Toyota i Gefle, Anders Konnskog. En trevlig man. Klok som en bok. Punkterade effektivt alla fördomar jag eventuellt haft om bilförsäljare.
Stor åsiktsöverensstämmelse mellan oss. Vi kom att bli goda vänner. Och så har det fortsatt.
Om jag trodde, eller hoppades på, att jag skulle göra mig en hacka, dryga ut den usla statstjänstemannapensionen, genom att tacka ja till att bli medlem i det meriterade sällskapet av "advisers", med lång samlad yrkeserfarenhet, då högg jag i sten.
Vi träffas första onsdagen i varje månad för lunch. Och den betalar man själv.
Jag såg framför mig det liknande sällskap som superentreprenören Richard Branson |1] i Virgin skapade. Oldies but goodies. Min beteckning. De vithårigas visdom skulle tas tillvara och inte förskingras.
Ingen ålderism som i Sverige. Med gamlingarna förpassade till den kollektiva glömskans sophög.
Idel celebriteter engagerade han Branson. Bland dem den eldfängde biskopen Desmond Tutu.
De senaste luncherna i klubben har intagits uppe i Gavlerinkens restaurang. Ja, jag vet att arenan heter något annat i dessa ekonomismens snöda tidevarv. Men jag fortsätter att säga Gavlerinken. För det heter den, ju. Bland oss som varit med ett tag. Och vet bättre.
Forne liraren Nicklas Danielsson seglade förbi i restaurangen. Jag uttryckte glädje inför honom över att han är tillbaka i Brynäs. Vad i helskotta hade han i Polkagrisarna från Fålhagen att göra? Fattigmanslaget i den eviga ungdomens stad.
Nå, vad jag ville komma till var att det nämndes adresser i Gefle under lunchen. (Ingen märkvärdig sådan för övrigt, men 140 bagis ska de ha.) Och vi alla runt bordet förväntades känna till dem. Jag gjorde det inte.
Ändå har jag nu bott i stan sen 1991. Det blir TRETTIOFEM år. Herregud. Obegripligt. Så många livsår. Vart tog de vägen? Jag hann inte med.
Det är som om jag ändå inte flyttat hit. Jag kan ju inte placera vissa gatunamn. Försöker jag lura mig själv att jag bara är här tillfälligt? Att erkänna permanens skulle vara som att ge upp? Ja - vad?
[1] Han förtjänar kallas superentreprenör. Genom att bete sig tvärt emot vad som lärs ut i företagsekonomiska kursböcker; t ex att undvika "mättade marknader". Han är i samma klass som Apple-grabbarna Steve Jobs och Steve Wozniak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar