Sport Management? Glöm det!

Isstadion i Gefle. Facebook

De tre musketörerna. I kamp med väderkvarnar.

Tillsammans med den före detta framgångsrike hockeycoachen, OS-dekorerad, och mannen jag kallar Rönnskär, baserat på hans Bolidenbakgrund i Skellefteå, drog vi igång kursen Sport Management på högskolan i Gefle. 

Tanken var dels, att utmärkande för den samtida X-regionen är idrotten, på sidan om kulturen. Efter fabriksskorstenarnas svalnande. Så utbildningen torde vara regionsanpassad. En skräddarsydd utbildning i postindustriell tid. 

Dels ville vi erbjuda en utbildning att falla tillbaka på för den som inte kan bli proffs. Och leva på sin idrott. Det gäller i synnerhet hockeyspelarna. Ytterst få, visar statistiken, går samma väg till de stora pengarna, och ett hus på Guldkusten utanför Gefle, typ Bäckström och Silfverberg. 

Det var ett fåfängt försök, insåg jag efter en träff med unga Brynäsare uppe i Gavlerinken. Jag förstår det som att alla närvarande grabbar tyst tänkte: det gäller inte mig. Jag kommer att lyckas. 

De var inte mottagliga för vår information och retorik. Kroppspråket talande.

Vi for runt i regionen, Coachen och jag i hans bil. Dök upp i illaluktande omklädningsrum med våra overheadbilder. Till Edsbyn och bandylirarna. Sandviken och SIF:arna. Gefle IF:s spelare försökte vi locka att gå kursen. 

Intresset överlag måttligt. Om man säger så. Inget översvallande bemötande. Snarast tummen ned. Kanske var vi dåliga på att sälja in kursen?

Till kursstart, medialt högbevakad fast jag bett dem ligga lågt, hade vi förmått ett gäng stjärnor från Brynäs att slå sig ned i bänkarna. Ove Molin. Janne Larsson. Tommy Sjödin. Med flera. 

När de rörde sig i högskolans korridorer, på väg till cafeterian, väckte det uppmärksamhet bland övriga studenter. Vad är det som händer? Varför är de här? Om man kände till vilka de var. Förstås.

Sport Management var bra för högskolans image. Uppmärksammades även nationellt. Men kursen gavs blott två gånger. Sedan lades den ned. Jag kan inte förstå det på något annat sätt än att det var fel person som enligt ledningen drev den. Nämligen undertecknad. 

Ingen älsklingsgosse högst upp. Bråkstake.

En utbildning som passade regionen som hand i handske. Men icke. Lägg ned.

När jag noterar slocknade stjärnor på stan i Gefle. Molin eller Sjödin. Virvelvinden från Vuollerim. Länsman, målisen Dahllöf, bakom ratten på bussen till Grisslehamn. Då påminns jag om Sport Management. Vilken skitledning på högskolan! För att prata klarspråk.

När det erbjöds en kurs som denna. Ett gyllene tillfälle.