Hög riksbankschef åkte på lyxresa inför upphandling. Enligt Dagens Eko. Det borde stått: lät sig bjudas på lyxresa. Det åtföljdes inte av någon polisanmälan eller anmälan till Riksenheten mot korruption. Endast avstängning från att medverka vid samma upphandling.
Skyddandet av en korrupt höjdare? Du kliar min rygg, jag din?
Samma chefs agerande är inte unikt. Det förefaller, utan att jag kan anföra siffror som bevis på det, som om fifflandet har blivit alltmer utbrett. Det tycks pågå en demoralisering, en urholkning i praktiken av vad som kan anses vara rätt och fel.
Man bör fråga sig varför, utan att kunna lämna ett enkelt svar. Eftersom det hotar samhällsbegreppet. Som förutsätter att alla bidrar till att upprätthålla den konstruktion vi benämner samhället.
Vi garanterar ju på heder och samvete att vi gör rätt när vi inkomstdeklarerar. Betyder det ingenting?
Som kristen undrar jag om förfallet, för att uttrycka det drastiskt, kan ha att göra med sekulariseringen, tio Guds bud gäller inte längre.
Husförhörens tid är sen länge förbi. En moralisk nivellering breder ut sig, kan han eller hon så kan jag. Kommer jag bara undan, så.
Det verkar som om skammen ersatt skulden som drivkraft. Den förra är social till sin natur, inte den senare. Ertappas en politiker eller direktör med fingrarna i syltburken kan man alltid be om ursäkt eller "pudla", ett uttryck som sedan länge är i svang. Men någon skuld känner man inte.
Bara att skaka av sig eventuella fördömanden och kritik. Och gå vidare.
Jag har, kanske med åldern, blivit allt mer cynisk. Men jag har slutat tro att man via lagstiftning kan komma åt människors felhandlingar. Vi har redan lagar att beivra dylika med. Men människor struntar i och gör sitt bästa för att kringgå dem.
Bottnande i att det här med att ha ett samvete, det är antikverat och borta. Att land skall med lag byggas, som det förr hette, är satt ut spel.
Min mor brukade varna mig för att ”nalla”. Det börjar med en synål och slutar med en silversked. Om vissa beteenden hette det att "så gör man bara inte". Inget att diskutera. Man vet det utan att behöva orda om det.
Styrande för det brukssamhälle där hon växte upp. Med ett osynligt, bevakande öga.
Det förutsätter ett fungerande överjag i samhället, gemensamma värderingar och delade övertygelser som respekteras. Inte ett moralrelativiserande, höll på att skriva konsekvensneutralt, samhälle.
Utan medborgare, utrustade med ett samvete som utan förbehåll dikterar vad som är rätt och fel, står lagstiftningen sig slätt. Hur finmaskig den än är. Den reduceras till blott och bart ett hinder, inget att respektera och försvara.
Det samvetslösa samhället skyndar på utvecklingen mot den iskalla polarnatt som sociologen Max Weber förutspådde. När den instrumentella rationaliteten kvävt alla känslor om rätt och fel.
Jag fryser redan.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar