En gång kände jag en hund, tillhörande rasen Rottweiler, som lystrade till namnet Tjabo. Och som jag tyckte om att växla några ord med, samt klappa om, när vi stötte ihop. Betydligt trevligare och klokare än missfostret på tronen, av rasen Bernadotte, med samma namn.
Jag skäms över att vi fortfarande, enär vi skriver 2017, har monarki i detta avlånga land. Och jag skäms över den där klantiga figuren som ständigt dummar och gör bort sig och som fjäskande tilltalas ers majestät. Skäms tillika över S som inte genomfört republik trots att det slagits fast i partiprogrammet att de skall göra det. (Har för mig det skrevs in redan 1911, så det har sannerligen funnits god tid att komma till skott.)
1973 gavs chansen mer än någonsin tidigare, när den gamle kungen dog och den ökände festprissen skulle ta över, men S med Palme i spetsen grep den inte. (Man kunde gömma sig bakom Norrmalmstorgsdramat som samtidigt pågick.)
Jag skäms slutligen över att tillhöra ett så undersåtligt folk. Mössan i handen, skrapandes med foten. Jag har heller inte glömt de devota kungakramarna i medierna. Bland dem en sådan som Elias Giertz i Expressen. Vomeringsframkallande.
Nog fanns chansen också för några år sedan, när missfostret rullat runt med Camilla Henemark och sedan stod där likt en skamsen och ertappad skolgrabb och vände blad inför samlad press. (Henemark själv om affären med kungen: http://www.svenskdam.se/2010/11/camilla-henemark-om-romansen-kungen-fnissar-som-ett-barn) Jag vill minnas att stödet för monarkin bland den annars extremt tålmodiga populasen då var lägre än på mycket länge. Undersåtarna hade äntligen börjat tröttna på Tjabos ständiga eskapader - finansierade med skattemedel. Och medierna hade slutat skydda honom och hans alltmer skamfilade rykte. Boken ”Den motvillige monarken” kom ut, klädde skoningslöst av den konung som i och för sig redan stod med byxorna nere. (https://www.adlibris.com/se/bok/carl-xvi-gustaf-den-motvillige-monarken-9789174610291)
Men, räddningen var nära! Hovfjantarna hade insett stundens allvar och kastade in Victoria som omedelbart påbörjade en systematisk ödmjukhets- och charmoffensiv. Rena kampanjen för den skamliga monarkins bevarande. Och så kom han som på beställning - den enkle mannen av folket. Direkt från lilla Ockelbo i Gästrikland. Daniel. Grodan som blev prins. Avelstjuren från provinsen. Simsalabim, så var monarkin räddad - för kanske oöverskådlig tid. Till min och andra republikaners stora besvikelse.
Som gästrike liksom prinsen, som intill förväxling liknar den där stelopererade Robert i tevereklamen, känner jag vrede mot denne grabb som kanske mer än någon annan huggit oss republikaner i ryggen. Fattar du då ingenting, ditt arma nöt, får jag lust att spontant utbringa.
Jag vänder mig därför direkt till honom som gästrike till gästrike: Sluta jolla och åk hem till Ockelbo och skaffa dig ett riktigt jobb! Sluta leva loppan och drönarliv på skattebetalarnas bekostnad! (http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/QLamx/grannen-stefan-ryter-till-mot-victorias-och-daniels-fest) Varför inte ta jobb som idrottslärare? Du har ju haft gym, inte sant? Säkert finns också något för din snälla, alltid varmt leende fruga. Så kan vi äntligen få bort missfostret och hans enfaldiga drottning, hon som vägrar att fatta vad hennes far höll på med i Nazityskland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar