Brynäsandan pratades det om förr. En för alla - alla för en. Kollektivet - det sammansvetsade. Tränaren var just tränare och inte ”coach”. Ta bara mannen som kom att kallas ”hockeyprofessorn”, Tommy Sandlin. Som mycket ung började han träna Brynäs. Med betoning på träna.
Taktiken, numera fånigt kallat ”game plan”, skötte spelarna själva. Legendarerna. ”Tigern”, Wickberg och de andra med vepor i Gavlerinkens tak. Makalösa framgångar blev det, som vi vet. När det bjöds upp till klapp-klapp-hockey så det stod härliga till.
De senaste säsongernas tränare, Luleåpojken Thomas ”Bulan” Berglund, blev en succé. Det folkkära Brynäs var snubblande nära ta guldet förra säsongen. ”Bulan” for fram som ett jehu i båset. Drev på. Snackade och gick an. Vände sig direkt till enskilda spelare, såväl erfarna som rookies.
Skickade in energi i laget. En fröjd bevittna honom. Och lagets offensiva, kreativa spel. Som i fornstora dagar. Man njöt. Gävle stolthet var tillbaka på banan!
”Bulan” led av hemlängtan och återvände till Luleå. Inget mindre än en den totala överraskningens bomb skulle släppas när den nya tränaren skulle presenteras. Lovade man. Förväntningarna steg. Vem skulle få den stora äran att förvalta arvet efter ”Bulan”? Vara med och ta laget mot efterlängtad revansch och guld? Det spekulerades i olika namn. Även Skriftställaren gjorde det.
Antiklimax. Minst sagt. Luften gick ur förväntans ballong. Fram träder nämligen ingen annan än Roger Melin. Raka motsatsen till ”Bulan”. Stillastående i båset. Ingen energispridare. Hur i hela friden tänkte Brynäs klubbledning? Spara pengar? Två Melin för en ”Bulan”? Men ekonomin är ju numera god och solid. Obegripligt.
Melin, som tidigare tränat Brynäs, har uttryckligen meddelat: - Jag har hela tiden velat komma tillbaka. Som om det vore ett starkt skäl enrollera honom! Vill minnas han har sommarstuga utanför Gävle. - Jag ser slutet på min karriär som tränare. Herregud! En sådan man skall träna Brynäs? Som börjat trappa ned och sikta mot pensionering och det stilla livet. Snacka om nedköp.
Tre matcher har spelats, säsongen i för sig knappt börjat. Uselt i inledningen. Mot Malmö borta senaste omgången verkade Melin ha frusit fast i båset. Eller slumrat till. När han som bäst behövdes. Man kunde inte låta bli att undra: - Vad f-n står han och grunnar på, vad äta till middag? Ser han inte vad som INTE sker därute på isen?!
Vid en tidigare match ”skojade” han när han intervjuades i C More: - Det går så fort. Svårt hinna med. Börjar bli gammal. Jag säger det igen: Herregud!
Befria oss från Melin! Det värsta är att det bland oss hängivna supporters börjar låta så här när vi tuggar sinsemellan: - Två förluster till och han ryker. Så långt har det gått, att vi önskar att vårt älskade lag skall förlora. Så vi blir kvitt olyckan Melin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar