måndag 16 oktober 2017

Och så insändarna!




Morgontidningens pappersedition läser jag alltid bakifrån. Börjar med tevetablån. Efter att C More införskaffats är det mycket att hålla reda på. Alltför mycket. Jag stryker för det jag fastnar för med penna, skickar påminnelser via mejl till mig själv så jag inte missar något. 

En hel del sevärda filmer på Se Mera. Senast ”Black Mass” (2015), based on a true story. Skurken och mördaren Bulgers framfart i Boston. Bulger förnämligt spelad av Johnny Depp. Porträttlik. 

Men mycket skräp bland C More-filmerna. Jag saknar framförallt tyska filmer. För mycket amerikanskt och svenskt i utbudet. Det sistnämnda vill jag inte betala för. Om det inte är Ruben Östlund. 

Brynäs matcher som jag ser på C More, sitter klistrad vid skärmen och vilda hästar kunde inte dra mig därifrån, har jag inskrivna i min almanacka så dem behöver jag inte speciellt markera i tidningen. 

Och så dödsannonserna. Studeras noga. Morfar började alltid med dessa. Skojade: Jag måste ju se om jag skall knalla ned i Verket. Eller om jag stämplat ut för gott och är fri. Mormor tyckte aldrig det var roligt. Inte skämta om döden!

En bra dag noterar jag få fyrtiotalister i annonserna. I bästa fall ingen, enkom mycket gamla som gått hädan. Den ofrånkomliga döden därmed på betryggande avstånd, någonting långt borta. Annars sätter jag bara i gång och räknar: Hm, 74 när han gick bort. Sex futtiga år från där jag är nu. Det är ju ingenting. Och så är den dagen förstörd. 

Insändarna ett måste. Folkets röst. Jag ansökte en gång om forskningsmedel vid den regionala högskolan i länet där jag bor för att studera det svårfångade sociologiska fenomenet tankefigurer, dessa inre regissörer som styr hur vi människor tänker, i Gävleborg. Insändarna viktigt material därvidlag. Inte beviljades jag några pengar! 

En sipp professor i pedagogik, eller om det var i något annat av de akademiska disciplineringsämnena, sa nix. Hon är från Upsala och har väl aldrig funderat på det här med tankefigurer och deras vikt som studieobjekt. Fast hon borde.

Jag vill minnas att hon hängde upp sig på att jag avsåg, vilket jag heller inte stack under stol med, beträda upptäcktens väg. (I den vetenskapliga metodlitteraturen skiljer man mellan bevisets och upptäcktens väg.) Lite som kommissarie Maigret med sin fritt omkringströvande antimetod. Ledtrådar som plötsligt dyker upp, där man kanske minst anade det. Gäller vara observant. 

Skumt, menade samma professor. Luktade vad hon nedsättande kallade nyfikenhetsforskning.  Skumt. Man måste veta vad man är ute efter. Annars ingen forskning värd namnet. Trivialitet slår kreativitet i forskningssammanhang. Bekräfta det vi redan vet viktigare än att upptäcka sådant vi inte visste. (Och trivialiteter skall tydligen skattepengar gå till!)

Horoskopet. Närmar mig med spänning, hur kommer dagen att arta sig? Stämmer för det mesta, nästan kusligt träffsäkert, in på mig som person, född i vågens stolta stjärntecken. Bästa tecknet av dem alla. Jag följer alltid den vägledning som horoskopet ger. Vågar inte annat. Uppmanas jag lilla lågt, ligger jag lågt. 

I dag, måndagen den 16 oktober, får jag veta av horoskopet att det är ”ett utmärkt tillfälle att starta upp någonting”. Och jag beordras: ”Rådgör med andra”. Grunnar på vad och med vilka.

Vad med e-tidningen? Absolut. Men hur läser man den bakifrån? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar