tisdag 18 april 2023

Dagar som en katt















Henry Millers Stilla dagar i Clichy har alltid tillhört mina favoriter. Kul att läsa om. Nu var det ett tag sedan. Millers avslappnade sätt att verkligen leva sina parisdagar, utöva livskonst, mycket tilltalande. 

Samtidigt som en och annan vinare gled ner så skrev han väl på Kräftans vändkrets. Det stora genombrottet väntade runt hörnet.

Knappt jag tror mina ögon när jag gluttar i kalendern. Det har gått mer än SEX år - vart tar tiden vägen? - sedan jag stämplade ut från den högskola som redan då befann sig i fritt fall. Värre skulle det bli. Jag hann undan ideologiseringen av högskoleväsendet.

Flera års frihet efter muck från organisatoriska rutiner, meningslösa personalmöten, lökar till chäfer. En växande frihetskänsla. Sex år med tomma eller vita dagar att fylla med ett meningsfullt innehåll. Varje morgon känna att den väntande dagen ligger vidöppen.

Mamma brukade muttra om människor som inte direkt lade manken till: "Hon har dagar som en katt." Inte vackert i en brukskultur där arbetslinjen och plikten styr. Där man ska göra rätt för sig. Inte ligga till last. Flinkt arbete leder snarast till vilan - på bonaden i mitt hem.

Blicken fastnar i en tidningsintervju med Zlatan. Tar mig för pannan. Han ängslas inför livet när den aktiva karriären är över, time is not on his side. Vad göra med och under en dag utan kulan? Skjutsa barnen till skolan. Träna två timmar. Men sedan? Resten av dagen! 

Men kyss mig därbak! Miljardärens klagan. Du får väl göra en Joakim von Anka. Uppföra en pengabinge. Fylla den med dina lire, eller vad du nu har på det överfyllda kontot. Och sedan plaska omkring i dem. Bortskämda rosengårdsglytt.

Gunnar Lundkvist med de lakoniska Olle Ångest och Klas Katt, hans altergon?, är en rolig fan. Alldenstund han i boken Igår målade jag en stubbe berättar om sitt avslappnade liv på vischan, bortom Fjollträsk. Inte gör han många knop där i spenaten. 

Idéer kan likt mörka moln på en sommarhimmel dyka upp om vad hitta på, vad företaga sig. Allt han "borde" göra. Men han slår snabbt bort dem. Lundkvist behärskar den ädla konsten att göra ingenting. Jag lovar, det är en konst som kräver träning. Man måste ligga i. Eller tvärtom.

Nu kan jag inte komma på något mer, för att travestera Valfrid Lindeman. God tisdag, plikttrogna löneslavar! Och alla fria varelser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar