Förbjudet förringa och förneka

Nu är det vid lag förbjudet i Sverige att förneka eller ”förringa” Förintelsen. Som det redan är i flera europeiska länder. En av de dömda för ha begått det förra är den notoriske förnekaren

professor David Irving (på bilden). 

Jag blir omedelbart rejält konfunderad. Jag vet ingenting om förarbetet eller remissförfarandet. Hur står den nya lagen mot grundlagens skydd av yttringar och åsikter? 

Upphäver denna lag, som inte är grundlag, i praktiken den senares, åtminstone på papperet, suprema status?

Och, vad lämnas till domstolarna att tolka och bedöma? 

Detta med att ”förringa” klingar minst sagt märkligt i mina öron. Jag minns att Jan Myrdal skrev att man inte borde stava Förintelsen med stort F. Eftersom folkmord förekommit både före och efter nazisternas. 

Historiskt kan vi exemplifiera med turkarnas på armenier 1915-1923. 

Nazisternas folkmord på judar borde därför inte förlänas den säkerställda statusen av att vara det enda av det slaget, som versalen F indikerar.

Detta brukar staten Israel starkt reagera på och invända mot, dess företrädare menar att man relativiserar nazisternas "slutgiltiga lösning". Vilken måste betraktas som unik och ojämförbar. Inget annat folkmord konkurrerar med detta.

Kan det Myrdal skrev jämställas med det lagen stadfäster som ett ”förringande”? I så fall hade han, om det uttryckts så idag, löpt risk att dömas till fängelse.

 
Själv har jag kritiserat den smaklösa kommersialiseringen av och förintelseturismen till arbets- och dödslägret Auschwitz-Birkenau. Skulle det, med den nya lagen, kunna jämställas med att 
”förringa”?

Jag säger det igen: hur har beredningen av lagen gått till? Vad säger lagrådet? Var finns den offentliga debatten?

Tydligen har en juridisk expert på TV4 uttalat sig att det blir ”intressant”med denna lag. Vad menas? "Intressant"! Hur den skall tolkas? Hur den kan användas? Även preventivt, må man förmoda. Avskräcka, inbjuda till ännu mer av självcensur. 

Det luktar tänjbar gummilag lång väg med bred tolkningsmån. Vad vågar man överhuvudtaget säga och skriva efter att lagen antagits? Anlägga kritiska synpunkter på Forum för levande historia? Hysa skeptiska synpunkter på skolresorna till Auschwitz?

Det fria ordet lever farligt i Sverige.

Foto: NBC News

/Också publicerad på lindelof.nu 20240703/

Inte Zelenskyj och Kristersson som styr

Första gången jag lade märke till namnet Dag Hammarskjöld var i en bildtext i magasinet SE, som jag hade för vana att storögt läsa. Foton från det som ända fram till 2017 påstods vara en flygolycka i dåvarande Nordrhodesia 1961. 

Men som vi nu vet var det en nedskjutning. Hammarskjöld dräptes. När han, optimistisk och tillitsfull, trodde sig vara på väg till avgörande förhandlingar med president Tshombe i regionen Katanga, som brutit sig ut från Kongo och krävde självständighet. I dess spår ett slaktande av Balubafolket.

1965, under en semester i Brantevik på Österlen, sökte vi upp det hus i Backåkra, där han hade tänkt att slå sig ned efter att hans mandatperiod som FN:s generalsekreterare var över. Huset, kanske omvandlat till museum, med låsta dörrar. Vi kikade in genom fönstren.

Hösten 1969 sitter jag mycket på Dag Hammarskjöldmuséet nere vid Fyrisån för att samla material till min C-uppsats i u-landssociologi med fokus på Kuba. I samma hus nu en kinarestaurang.

I den anti-imperialistiska och antikoloniala litteratur som jag slukade nämndes, vad jag minns, över huvud taget inte Dag Hammarskjöld.

I filmen Hammarskjöld från 2023, visas på TV4 Play, lyfts detta däremot fram som utmärkande för honom, hans envisa kamp för Afrikas länder när det koloniala oket skulle lyftas av.

Han stödde aktivt Kongos president, Patrice Lumumba, som sedermera kallblodigt mördades på direkt order av Tshombe.

Lumumba hade en allierad och vän i Sovjetunionen. När ryssarna, med den eldfängde Chrusjtjov i spetsen, tyckte Hammarskjöld inte gjorde tillräckligt mycket för deras förbundne, riktade de ett öppet misstroendevotum mot honom.

Även USA, med Jack Kennedy som president, misstror honom. Han anses vara för välvilligt inställd till de kommunister som hotar Belgiens intressen, läs gruvindustrin, i Kongo. Den senare sällar sig till hans svurna fiender, vill bli kvitt honom.

Mikael Persbrandt, vars skådespelarröst jag har svårt för, tecknar auktoritativt en bild av en humanist och diktskrivande man, som modigt utmanar de kapitalistiska krafterna. En idealist, med en hög kristen moral. 

En privat ensam och olycklig man, med blott sin lilla apa och en butler i tjänstebostaden invid Central Park som sällskap. Tillbakahållande sin latenta, homosexuella läggning.
Samtidigt en man som underskattar vilka mäktiga intresse han hotar. 

Dessutom bryter han mot FN-stadgan när han skickar in FN-trupper att kriga i Kongo. Undviker att informera säkerhetsrådet, handlar på eget bevåg. Trots de lojala rådgivarnas varningar.

Var han naiv och godtrogen? Varför var han inte mer politiskt ”slipad”och taktisk? Ibland tenderar den annars så sympatiske och mjuka att utöva envälde. Lyssnar inte. Säker på sin sak.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till dagens situation. Minus Hammarskjöldgestalten. Det onödiga, människoförspillande kriget i Ukraina.

 
Inte är det Zelenskyj som driver det. Bakom honom står USA och CIA. Liksom på andra håll i världen. Och nu har Sverige anslutit sig till den imperialistiska stormakten, på väg att tappa mark globalt. 

I Sverige sprattlar Kristersson i militärens och den Wallenbergska krigsindustrins trådar. 
Självaste general, tillika presidenten, Eisenhower talade om det ”militärindustriella komplexet”. 

De som vi tror och inbillar oss styr vårt öde, de folkvalda politikerna, gör det inte.

Se gärna filmen. Hur väl den överensstämmer med verkligheten är jag inte mannen att svara på. Förutom det jag känner till i stora drag om händelseutvecklingen.

/Även publicerad på lindelof.nu 2024-07-01/