Det finns individer som när man konfronteras med deras, inte sällan självbelåtna ansikten i avisen, så fattar man omedelbart att de ställt till med något. Dock inget bra, skall raskt tilläggas. Det är som med bilder på trafikolyckor. Man vill helst undgå dem.
Det framkallar bara olust. Och man värjer sig med blicken.
Skulle jag börja räkna upp dylika individer som de inledningsvis antydda, kunde jag hålla på hur länge som helst. Starta i regeringskretsen med olyckan till statsminister i spetsen. Så jag nöjer mig med två aktuella olyckor. Och som jag, tyvärr, har egen närmare kännedom om. Stött på i verkliga livet, i olika sammanhang.
Jag hade mer än gärna avstått. Livet för kort för att ödsla energi på stolpskott.
Först högste chefen på den nyinrättade myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle: Nader Ahmadi. Honom kom jag i kontakt med när jag fortfarande var verksam inom högskolan. En slipad figur. Auktoritär liten en.
I chefsposition avskydd för sitt usla ledarskap. Med ett starkt inslag av management by fear.
Som han tog med sig från högskolan till den nya arbetsplatsen som skulle identifiera vad Ylva Johansson, en annan olycka, kallat friskfaktorer (snacka om nyspråk). Och genast blev det problem. Stora problem. Myndigheten påstås, efter kort tid, ha den sämsta arbetsmiljön i landet.
Inga "friskfaktorer" att finna där, inte. Ingen smekmånad mellan Ahmadi och medarbetarna. Han sparkade igång direkt med sina gamla, unkna fasoner. Toppade med sexistiska kommentarer om de kvinnliga medarbetarna. (https://www.expressen.se/nyheter/anstallda-larmar-generaldirektor-bad-anstallda-ga-i-korta-kjolar/)
Nu när Johansson sannolikt blir EU-kommissionär, saknar Ahmadi stöd uppifrån. Men han lär väl klara sig, som alla sådana där ovanpåflytare. Eländiga chäfer har nio liv.
Den andre jag har i mörk åtanke är förre kommunikationschefen i Gävle Kommun, Johan Adolfsson. Som student inte den vassaste kniven i lådan, om man säger så. Mannen som genom sitt agerande på sin post i Gävle givit omdömeslösheten ett ansikte.
Vad han än företog sig blev det galet. Och Gävle nationellt utskämt. Försökte han försvara sina tokiga tilltag, blev det bara värre. Ordet har han aldrig haft i sin makt.
Enligt honom är alla som röstar på SD dumma i huvudet. Ett korkat uttalande som nu följer och förblir klistrat på honom.
Hög chef av något slag, titeln så konstig och skruvad att jag inte minns den, skulle han bli i Trelleborg. Vi var många i Gävle som inte kunde förstå att man rekryterat detta haveri på två fötter. Men vi drog samtidigt en lättnadens suck. Puh, vi skulle bli av med olyckan.
Han hann inte ens tillträda tjänsten, SD-politiker i Trelleborg uttalade förstås sitt misstroende mot honom, innan han köptes ut med fet lön. Det måste vara något av en sällsynt bedrift. Utköpt innan man ens börjat! (https://www.gd.se/artikel/gavles-forre-kommunikationschef-lamnar-nya-jobbet-i-trelleborg-innan-han-borjat-kritiserade-sd-valjare)
Nu är vi mer än en i Gävle som oroat tänker: bara han inte kommer tillbaka! I så fall måste vi mota bort honom vid stadsgränsen.
Dessa två ovanstående olyckor är jag som skattebetalare, utan att vara tillfrågad, med och avlönar. Jag vill inte! Sjukvården har det svårt. I stället för att betala feta löner till två olyckor, anställ folk i vården för pengarna.
Det blir några stycken, som vi till skillnad från de två nämnda behöver.
Låt de där två jepparna knacka på hos arbetsförmedlingen. De kan hålla varandra i handen på vägen dit.
Foton: Överst Ahmadi (bild: Högskolan i Gävle), underst Adolfsson (bild: Trelleborgs Allehanda)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar