The Read Sea Diving Resort (Netflix), med en av mina stora favoriter Ben Kingsley i en av de bärande rollerna, bygger på en verklig händelse. När spionorganisationen Mossad i början på 1980-talet hjälpte dödshotade judiska flyktingar från Etiopien att fly till Israel via Sudan. En minst sagt spektakulär och riskabel räddningsaktion, med ett fejkat hotell som täckmantel.
Ett prestigefyllt projekt för Mossad och dess blodsbestänkta "varumärke".
Filmen, onekligen en gastkramande thriller där spänningen förstärks av att man vet att den är based on a true story, är regisserad av en i Jerusalem född, Gideon Raff. Om än spännande och i högsta grad sevärd, en idealiserande skönmålning.
En romantiserande hjältesaga där några engelsktalande, nota bene, vita supermän och en superkvinna undsätter en svart, anonym och hjälplös massa. Beskjuts och blir nästan avslöjade, klarar sig i sista stund.
En, oavsett den eventuella avsikten, propagandafilm för den fruktade och i otrevliga sammanhang effektiva Mossad.
Organisationen har säkert inget att invända mot hur den och dess orädda agenter, aldrig tvekande att döda när så krävs, skildras. Tvärtom. Även storebror CIA får vara med som the good guy på ett hörn.
Filmen Operation Finale om kidnappandet av Adolf Eichmann var också den en förskönande hjältesaga, ett hyllande av samma Mossad. Ett tillfångatagande där nationell självbestämmanderätt kränktes.
Jag har försökt att på nätet hitta vad som hände med de svarta judarna, väl i i säkerhet i det förlovade landet. Integrerades de? Assimilerades, detta i Sverige bannlysta ord, de?
Undran föranleds av det förhållandet att Israel visserligen är en demokrati, som Sverige, med allmänna val och grundlagsskyddad press, men samtidigt en apartheidstat. Diskrimineringen är påtaglig, etnisk rensning pågår i Östra Jerusalem. Araberna behandlas som andra klassens medborgare, många gånger som undermänniskor.
Rasismen tar sig förnedrande, människoovärdiga uttryck. Jag har själv på plats i Ramallah på Västbanken, inklusive flera besök i Jerusalem, kunnat konstatera detta. Och mycket illa berörts. Frågat mig hur världssamfundet kan låta detta få fortgå.
Israel vill varken ha in svarta immigranter eller fattiga östjudar, så uppfattar jag det. Helst nordamerikanska vita inflyttare, med pengar på fickan. Fattiga judar - nej, tack. Bara en belastning för staten och skattebetalarna.
Så vad som hände med de svarta etiopierna ville jag gärna veta mer om. Det förtar inte den hedervärda insatsen från Mossad den gången i Afrika.
Filmen torde utgöra Fredrik Önnevalls favvo. Den i egna ögon gode SVT-journalisten som smugglade en pojke genom Europa och illegalt förde in honom i Sverige. Filmen premiärvisades så sent som i år och utgör, eller blir, absolut ett inlägg i den samtida migrationsdebatten. Ett ställningstagande.
Bild: Israelisk checkpoint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar