Vad säger du, Årsunda?

På min tid, fy satan vad ålderstiget och mossigt det låter, kunde man ta både realexamen och studenten. Jag tror att jag tillhör den allra sista kullen som tog studenten enligt den gamla examensordningen. 

Innebärande muntliga förhör, externa censorer närvarande i salen. Jag ser framför mig  Markurells i Wadköping. Den mustiga tv-uppsättningen.

Edvin Adolpson lysande i huvudrollen som den illistige krögaren Markurell, skamlöst mutandes censorerna. Utan att de lärda riktigt fattat galoppen. Medan de smörjer kråset med delikatesser och förstklassiga viner som Markurell förplägat dem med.

Sprang ut, gjorde vi, som det hette på den tiden, till väntande familjer med plakat och blommor på skolgården. Min mor, trots läshuvud måste hon avbryta sin skolgång, med en tår i ögonvrån. 

Jag i illasittande kostym och för liten studentmössa. Tillika långt hår. Jag hade ihärdigt vägrat kostym, mössa och klippning. Men efter långdraget tjat fått ge mig. Och fallit till föga, i sista stund. 

Nå, håret lyckades jag freda någorlunda hos mammas frissa Evy. Hon vågade inte annat. 

Om någon underkändes denna vår 1968, tvingades slokörad smyga ut bakvägen, minns jag inte.

Sandvikens Högre Allmänna Läroverk (SHAL), hette skolan jag bodde bara ett par stenkast ifrån. Vördnadsbjudande namn på den inrättning jag senare, när jag läst Foucault, IIlich och Nils Christie, kom att kalla "disciplineringsanstalt". 

Jag minns lektorer, disputerade vid Uppsala Universitet och mycket ämneskunniga. På den tiden, risk att jag skriver detta "på den tiden" alltför ofta, var det fint att vara lektor. Högt anseende. 

Inte som nu. När man riskerar stryk och skolan bli anmäld till DO, om man försöker hävda sin rätt och auktoritet. Dagens skola är helt urspårad. Glad mina barn hann undan eländet. 

Alltid när vi färdas i bil utanför Sandviken och passerar små orter, minns jag åren på SHAL. En tyskalektor med slickat, bakåtkammat hår, smått läskig typ från stan (Gävle), tilltalade med sarkastisk ton dem som kom från dessa orter med ortens namn:

- Vad säger du, Årsunda?

- Någon kommentar från dig, Österfärnebo?

Läraren var inte en utstuderad djävul som han i Hets och som Stig Järrel (bilden) fångade på pricken. Men djävlig var han. Elak och dum. Utan att anmälas, eller riskera sanktioner för sitt beteende. 

Liksom en plågande, kortvuxen gymnastiklärare som hånfullt kommenterade oss långbenta. Skickade oss till hållningsgymnastik. Än i dag kan jag höra hans släpiga röst och hur han, plågoanden, uttalade "Ekstrand".  

Vi elever som inte kom från de små orterna på landet skrattade åt tyskalärarens försmädligheter. Men jag vill minnas en smula ansträngt. 

Klasskamraterna från landsbygden tog i bästa fall realen. Men gick inte längre. Säkert spelade tyskalärarens fasoner in.

Själv trökade jag mig igenom gymnasiet, många frånvarotimmar och vi kompisar skrev sjukintyg till varandra. Efter det Uppsala, ljusår bort. Men det är en annan historia. 

Bild: Wikipedia