Läsning i regnet

Bild: Adlibris

Det är märkligt. Förr lade de på biblioteket ett tak för antalet utlåningar. Jag irriterades över att meddelas att nu får du inte låna mer den här månaden, du måste vänta. Särskilt irriterande blev det eftersom jag sedan länge läser enbart e-böcker. Alltså inga böcker som "står i hyllan", om man säger så.

   Men nu slut på det. Jag vet inte hur de rent tekniskt bär sig åt på bibblan. Intresserar jag mig för en bok, bestämmer mig för att låna den, uppmanas jag vänligen vänta på att boken görs i ordning åt mig. Inte katten vet jag hur det går till. 

   Men vips så har jag den i dator och mobil. Med datum angivet när jag inte har boken till hands längre.

   Härliga tider, strålande tider, som Tosse sa. Problemet bara, men varför skulle det vara ett problem egentligen, att jag nu har samlat på mig flera böcker som jag läser samtidigt. Återfall till en bookaholic.

   Oregonbon Willy Vlautin (detaljrik så in i baljan, jag tilltalas mer av stilen än innehållet), Carl-Johan Malmberg (tär på mitt tålamod med sin iver att berätta om alla böcker han läst som han fått för sig att han "måste" referera till), Lars Norén (hans sista, svårläst genom den grafiska utformningen). 

   Och så nu Jesper Högström. Ingen ny bekantskap.

Jag kunde inte låta bli att låna hans nya bok efter en recension i SvD 250910 som lockade till läsning. Jag har läst hans författarbiografier tidigare. En om Gunnar Ekelöf. Tidigare opublicerade dikter ges förresten ut endera dagen av  honom. Dem måste jag låna. Hör ni det, Gefle Stadsbibliotek?

   En om Tora Dahl, gift med Knut Jaensson. Jag fick en annan bild av henne än den jag hade tidigare, mer amoröst färgad. En om Hjalmar Söderberg. Den minns jag inte mycket av. Söderberg är en av mina favoritförfattare, även om han som privatperson var en skitstövel, så som han behandlade sin hustru. 

Nu begår Högström en bok om sin far, Smultronstället. (Var inte det titeln på en kalkon till film som Bergman gjorde?) Jag har inte hunnit med mer än några sidor, men boken är svår att släppa, om man kan säga så om e-böcker. Jag har själv skrivit om min far, i Inte ska väl Humphrey Bogart gråta. 

   En metodologisk, som akademikerna säger i Upsala, fråga knackar på: Hur skriver man om sin far? Vad är sanning, vad är något annat. Vad är möjligt? Högström har i en intervju kategoriserat sin bok "uppgörelsebok". Det ska bli spännande att få följa vad han gör av det. 

   Faderns levnadshistoria var tydligen ingen lycklig sådan. Kanske fann han aldrig "smultronstället" efter att barndomens grind stängts? Vem gör, för övrigt, det?

 

Efter sol kommer regn. Så är fallet (sic!) nu i skrivande stund. Ett väder att läsa i. Ja, inte för de utsatta i Västernorrland där hela byar regnar bort. Nå, jag slutade för länge sedan med att vara en badstrandsmänniska. Egentligen var jag aldrig det, ingen ro att ligga stilla på en filt.