torsdag 12 september 2019

Fri ande på fyra tassar












Pappa kunde bli så arg på henne att han skrämde mig. När hon inte kom, fast han med allt strängare röst anropade henne. Hon hörde honom, det är jag övertygad om, men var upptagen med något hon inte ville avbryta. Lydnad hennes natur totalt främmande.

Hon slank gärna snabbt ut om morgonen. Och kunde sedan vara borta många timmar. På strövtåg ute på Bruket. Det hände inte sällan att hon lomade hem tilltufsad efter slagsmål med katter. Jag tror att det var hennes favorithobby. Jaga katter med avslutande råkurr. 

Alltid med oss på bilsemestrarna. Vi delade baksäte och leverpastejsmörgåsar i PV:n. Jag minns fotografier från vältummade album där min mor håller henne i koppel medan det dricks frukostkaffe utanför tältet. Sussi med blicken strikt riktad åt annat håll. 

Man kan riktigt se hur hon längtar efter att få kasta sig ut på nya upptäcktsfärder. Världen glittrar för den med drag under tassarna!

Ett foto är oförglömligt. Jag är inte gammal. Sover fridfullt i en eka vid mina morföräldrars sommarstuga. Sussi håller vakt vid min sida. Modersinstinkten starkare än den i vanliga fall obetvingliga äventyrslusten. Den sovande pojken måste skyddas. 

Jag hade en kompis som stammade, hette Birger och led av hundrädsla. Jag lyckades övertala honom att komma hem till mig. Förmanade Sussi: - Nu biter du inte Birger! Han smög sig darrande in. Jag begav mig ut i köket efter Trocadero och smörhönor. 

Inifrån mitt rum: - Aj! Sussi kunde inte hålla sig i skinnet. Så fort jag vände ryggen till ett nafs. Kanske mest på lek. Men Birger uppskattade det inte. Första och sista gången han träffade Sussi.

Sussi var min förtrogna. Jag viskade hemligheter in i hennes öra. De stannade mellan henne och mig. 

En dag åkte pappa tystlåten med ledsna ögon i väg med Sussi. Hon var sjuk. Underlivskräfta. Att det var illa ställt med henne fattade även jag. Om än motvilligt. Pappa kom tillbaka. Kopplet i handen. Bedrövad min. Ställde undan hennes matskål. 

Kopplet behöll han. 

På kvällen uppsnappade jag ordet "slaktmask" inifrån sängkammaren. Jag försökte, vågade inte fråga pappa, ta reda på vad det var. Ordet fasansfullt för en pojke med livlig fantasi. 

Sussi har varit död i många år. Många, många år. Men ibland löper (!) tanken till denna frimodiga varelse på fyra tassar. Däruppe bland molnen går ingen katt säker. Jag lovar! 

Fotnot. Sussi var en typisk welshterrier med rasens alla utmärkande egenskaper.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar