"Hor-as" uttalade en tidigare kollega till mig fyndigt, men frätande elakt, författarens namn. Ex-kollegan finne med arbetarklassbakgrund. Oslagbar kombination. Undertecknad samma bakgrund, minus Finland.
Med verklighetens folk i generna har man svårt för dryga överklasstyper. Inte vårt folk. Vi delar inte koden. Inte vår värld.
Habitus, som sociologen Pierre Bourdieu, tillika arbetarunge, flottade till det med och belönades med en outstanding akademisk karriär. Konstigt ord. Be mig inte säga något mer om det.
Även om Engdahl är en styv stilist och skriver bättre än de flesta, hade jag inte tänkt läsa något mer ur hans hand. Orsaken kan kanske tyckas fånig, långsökt.
Det var hans person, hans persona (ännu ett sådant där konstigt ord som akademiker svänger sig med) i offentligheten emedan jag inte känner honom privat, som störde mig.
Turerna i strålkastarljus runt Akademien. Vilket ömkligt narrspel! Engdahl i mörka brillor som en kulturens upphöjde gudfader. Och så hans okritiska ställningstagande för den pilske fransosen som inte kunde hålla styr på puppen utan åkte in i kurran.
I och för sig har han väl därigenom visat prov på sann och trogen vänskap. Eller bitit sig själv där solen inte skiner. Vad vet jag?
Nä, tänkte jag. Horace Engdahl får vara för min del. Men så råkade jag se ett inslag i tv om årets bokmässa i Göteborg. Där skulle han funnits med som ett inslag i en programpunkt om drottning Kristina.
Men så hände #metoo, den hätska lynchstämningen och turerna runt Arnault. De genuscertifierade censorerna, de hade platsat i DDR, slog till. Och man minns med ens bråket runt Nya Tider häromåret.
Kan arrangörerna inte stava till yttrandefrihet? Vad med det fria ordet? Vad är det där för ryggradslös mässa, egentligen? Skampålarnas? Brännmärkningens? En förlängning av #metoo´s häxprocesser? Fy fan, säger jag på ren svenska.
Om jag förstått det rätt, så blev Engdahl omöjlig att ha med. Hur stor hans eventuella kunskap än är om drottning Kristina, så har han i de goda och rättrognas ögon gjort bort sig. Han måste stämplas och stängas ute. Ring, pestklocka, ring. Schas, Hor-as, schas.
Utspelandes sig i det mycket åsiktstrånga Sverige, allt svårare att intellektuellt andas i detta land, där typer som Cissi Goebbels Wallin och hennes stormtrupper sätter agendan.
Boken De obekymrade har skåpats ut av olika recensenter, måna om att hålla sig inom den förhärskande tidsandan. Såsom den definieras i Söderreservatet och ideologifabriken i Marieberg. Jag vill minnas med ord som unken och andra nedsättande synonymer.
Den rådande diskursens papegojor.
Det räcker för mig. Nu skall jag läsa De obekymrade. Ber att få återkomma med vad jag tyckte.
Bild: Dagens Nyheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar