Förtroendebranschen och anarkisten Ekstrand

Si där, en äkta socialist. Eller hur nu Olof Palme under ett välformulerat högtidstal uttryckte det vid avtackningen av Gunnar Sträng (bilden) som rörd över de fina orden torkade sina tårar. Den forne agitatorn som ägde ett stenhus i Gamla stan. 

Och som pekades ut som kund av en av flickorna ingående i "bordellmammans" stall. Hon visste inte vem det var när hon gjorde detta. Angav endast att kunden var en man med trasiga kalsonger och gummisnodd runt plånboken. 

Det senare var Sträng känd för. Han kunde identifieras. Men i likhet med andra toppolitiker som varit kunder hos samma bordellmamma skyddades han av sina kompisar vid makten. Affären lades i mörker. Som med IB.

Skvallet? Elakt förtal. Nej, politikerna brukar ju själva hävda att de är i förtroendebranschen. Och hur påverkar det förtroendet om vi får veta att en politiker gått på bordell? Skilj på privat och yrkesliv, kanske någon säger. Men för mig handlar det om heder och vandel.

Den norska tv-serien De sista dödsdömda ger kollaboratörerna med de nazistiska ockupanterna en biografi och ett ansikte. Quislings justititeminister Sverre Riiesnæs skrek högt och ljudligt, sprattlade och hade sig, när han skulle tas från häktet till domstolen. 

Som om han blivit galen.

Han undgick dödsstraff, till skillnad från de handgångna längre ner i hierarkin, sändes till sinnessjukhus. Efter tio år där en fri man. Ingen kan med säkerhet säga om han verkligen var galen eller spelade. Svårt att inte misstänka det senare.

Jag vill inte förträdas eller representeras, definitivt inte av någon yrkespolitiker som brister i heder och vandel. Kanske det röda skägget sitter kvar, när jag förespråkar direktdemokrati. Men hur arrangera det i praktiken? 

Jag lever ju inte i ett samhälle som är lokalt och överblickbart. Inte som det isländska tinget.

Kanske landar jag som en konsekvens i Platons politikbegrepp, elitstyret. Genast den oundvikliga undran: vem skall övervaka övervakarna, vem hålla ett öga på de styrande? 

Och, knäckfrågan vilka skall räknas till eliten? Vem skall utse denna? 

Vanmakten präglar mitt agerande. Sedan länge röstar jag med fötterna. En protest mot den representativa demokrati som inte är någon. Statsfinansierade partier behöver inga väljare. Så varför legitimera? Jag vägrar.

Foto: SR