Dejlige Tivoli!

Jag minns, så gammal är jag, när den svenska kronan värderades högre än den danska. Det var kurstider, det! Även när paritet rådde. Snart minns jag inte när raset skedde. Eller varför. Jag har mina misstankar. Men förmodligen kan ingen akademiskt utbildad ekonom hjälpa mig. 

När vi åker till Danmark varje höst, som vi gör sedan flera år för att njuta av Nordjylland off season och utan störande turister, har vi att stå ut med att slå på 50 procent, om inte ännu mer, när vi handlar i inhemsk butik. Det svider, jag lovar. 

Och vi som älskar den goda, danska maten! Och att hygge oss.

Numera är vi den fattiga kusinen. Länge avundades danskarna oss, samtidigt tyckte de illa om kaxiga "storebror" som fegade sig från tysk ockupation. Jag kan, förlåt mig och min billiga (sic!) själ, reta mig på danska röster som jag hör på gatorna i Malmö. 

Nu är de här och shoppar loss, danskjävlarna! 

Det hör till att vid varje resa till Malmö även kvista över till Köpenhamn med Öresundståget. Det Köpenhamn som jag en gång kände som min egen ficka, inte längre. 

Trots statstjänstemannapension köar jag, alltid långa köer, för att betala dyrt inträde till Tivoli. Idag i hällande regn.

Det hör som sagt till, annars känns det fel. Och att spisa vällagat hos Bröderna Spice. De nojsande tv-kändisarna. 

Jag kan inte med väl valda ord, saknar dem för en gångs skull, beskriva detta Tivoli och varför jag dras till det. Helst om julen, de är suveräna på att pynta och framkalla den rätta atmosfären. I den gamle mannen återföds det förväntansfulla barnet. När kommer Tomten?

Vad gör du nu, lilla du? Kim Larsen anser jag vara den danska huvudstadens store son. Vid sidan om Georg Brandes. Søren Kierkegaard? Varför Larsen bosatte sig i marsipanens Odense kan jag inte förklara. Nu är han borta, det känns så förbaskat sorgligt.

På Tivoli dog knall och fall Dirch Passer. Detta geni som aldrig fick chansen att bevisa sin storhet som dramatisk skådespelare. Det vår Carl-Gustaf Lindstedt lyckades med. I Bosse Widerbergs lysande tv-uppsättning av Lång dags färd mot natt. Även som Martin Beck.

Passer drömde om och försökte visa sin dramatiska begåvning i en uppsättning av Steinbecks Möss och människor. Publiken skrattade alldenstund den inte borde. Trodde det var samma, gamla Dirch. Sådana är de, danskjävlarna. Med det konstigaste sinne för humor.

Foto: Överst Tivoli i december 2024, nederst Brdr.Price dukar upp för frokost 2 maj 2025.