I kulturvandalernas och parkeringshusens stad

När vi på 60-talet hade bandet Two Good Reasons spelade vi, giggade ska det nog heta, på Folkparken i Gefle vid ett par tillfällen. Eftertraktade spelningar för ett amatörband, tillika ett pojksådant, för gamla var vi inte. 

Vi hade gjort bra ifrån oss på ett orkesterforum med en massa regionala grupper. Till och med rivaliserande band tyckte det, annars hörde det inte till vanligheterna att berömma varandra. Och framträdandet gav spelningar.

Jag tror att "Pappa Parken" hette Sven någonting. Och det var han som engagerade oss. Första spelningen började inte bra. Vi körde med hög hastighet in på Parken med instrument och allt så dammet rykte. 

Och i det, mitt bland chokladhjul och andra förlustelser, stod "Pappa Parken". Han kunde nog lätt hålla sig för skratt. Kanske undrade vad det var för vildsinta jeppar han kontrakterat.

Jag har passerat Folkparken några gånger på senare år. På väg till Gavlerinken och hemmamatch för Brynäs. Eller för en promenadrunda i skogen utanför arenan. Kunnat fortlöpande bevittna, till min sorg, att kulturvandalerna hänsynslöst river och far fram. 

Ignorerande att Parken ärades med besök av Spencer Davies Group, Tages och andra bland dåtidens celebriteter. Och borde förstås skyddas som det unika kulturminne den är, förlåt var.

I GD 14/4 2025 kastas foton på en ödelagd park rakt in i min oskyddade morgonkaffeblick. Som om bomber i ett krig raserat den. Vad skall komma i stället? Radhus för medelklassen? Som på klassiska Norra Ip i Sandviken. 

En ort där också kulturvandaler härjar med uppkavlade byråkratärmar. Hur många radhus behöver egentligen denna medelklass?

Och hur många parkeringshus för sina el-bilar, eller vad de nu kör omkring i? Nu snackar jag om min hemstad Gefle. Inom räckhåll minst tre sådana, i största format. Finns inte en chans att fylla samtliga med bilar. 

Tomhetens räkning, uteblivna parkeringsavgifter, hamnar förstås på oss skattebetalare. Utan att vi sagt vare sig bu eller bä. Kanske bu, men vad har det hjälpt? Insändarpennor går glödheta, beslutsfattarna bryr sig inte. Det kallas demokrati. 

Det måste sitta någon centralt bland kulturvandalerna som mår finemang av att förstöra och och hålla på, ödelägga det som ger en stad liv och atmosfär. Någon riktigt knäpp figur. Hur annars första dessa destruktiviteter? 

Foto: DigitaltMuseum