De fyrtiotalister som sedermera, med Göran Skytte i spetsen, klätt sig i säck och aska och tävlat om att förtala studentupprorets dagar får säga vad de vill. Det var en inspirerande, härlig studentrevolttid! Those were really the days. Jämför med dagens förfallna universitet, ståendes på antiintellektuell värdegrund.
1968 skrev jag in mig vid Uppsala Universitet, efter att ha undgått det livsförgörande Verket. Nu skulle det inhämtas lärdom och bildning. Och tänkas fritt!
Jag lät transportera ned min DBS-cykel från Sandviken. Brun till färgen och hade framkallat en hel del häcklande, mest på skoj, från retstickorna till kompisar. Inte kunde man väl ha en norsk cykel! Brun dessutom! Farsan hade införskaffat den utan att först fråga mig.
På den tiden - lyssna till de det bättre förflutna återkallande orden! - kunde man anlita SJ för cykeltransport. Utan att först demontera hojen. Numera går ju inte det. Men tågen går ju heller inte. Så det går (sic!) på ett ut. SJ, initialerna för Skammens Järnvägar.
En höstkväll ställde jag ifrån mig cykeln inte långt från restaurang Profeten där Cornelis och Fred Åkerström uppträdde. Det blev sista gången jag såg dem live, det visste jag inte då. Allt mer beskänkta under kvällens lopp blev de korpulenta trubadurerna, åtskilliga sejdlar öl inmundigades. Cornelis dåvarande hustru Bim avvek, förgrymmad över makens slirande. Cornelis frågade i micken efter henne.
Jag bad Fred framföra Fröken Saga med Dagermans utsökt vackra text. Och det gjorde han. En fager dam skänkte mig genast ett uppskattande ögonkast.
När jag kom ut från restaurangen var cykeln stulen. Och jag fick mig en tankeställare.
I Sverige sker varje dag det som enligt gammal, hederlig moral inte borde ske. (Se gärna länken nedan.) Svårare än så är det inte: det borde inte ske. Det onormala normaliseras. Jag misströstar och tänker i mina svartaste stunder att det måste ligga någon ondskefull djävul bakom som konsekvent och målmedvetet förstör landet.
Det som sker i Sverige sker ju ingen annanstans i Europa. Ingen annanstans, det är den bittra sanningen. Och vi har blivit ett varnande exempel: Se upp, annars blir det som i Sverige. Vi som var ett föregångsland. Ett ideal för andra.
Men jag är ju inte konspirationsteoretiker. Tror jag. Och vem skulle ligga bakom den djävulska samhällsförstörarplanen? Jag kommer inte på någon. Det är ju inte som i Chile när fascisten Pinochet och hans gorillor tog makten. Efter att ha förberett kuppen genom att åstadkomma brist och nöd.
Påsknumret av Hemmets dyker upp i brevinkastet. Läckra måltider på recept. Staffan Wictorins kåserier kastar jag mig över. En svår konst, kåserandet.
Men så. Ett reportage om en familj där en kvinna lever med barn och två män. Den hon är gift med och så älskaren. Den första nuppar hon inte med. Men den senare. Och hon påstår att de är lyckliga. Men vänner har sagt upp bekantskapen. Till hennes besvikelse.
Hemmets fanns i min barndom på det lyckliga 50-talet. Hur skulle min salig mor ha reagerat på detta sexliberala, rysliga reportage?! Det vet jag. Jag tror folk blivit tokiga. Vad är det där för en händig pyscha?!
Jag började prenumera på Hemmets för några år sedan efter många år utan tidningen. Men nu funderar jag allvarligt på att säga upp prenumerationen. Detta är inte min Hemmets. Oerhört.
I samtiden: https://www.gd.se/artikel/sandvikens-kommun/kraftig-okning-av-hot-och-vald-i-skolan-facket-vi-far-inte-abdikera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar