Greta d.ä. och Greta d.y.

Min mor hette Greta. Egentligen Margareta. Men kallades alltid bara Greta. Hennes namne, operasångerskan Malena Ernmans opinionsbildande dotter, väcker heta känslor, har jag inte kunnat undgå att notera i det nyhetsflöde som jag inte kan stänga av. 

Antingen dyrkar man henne, eller icke. Tydligen. Själv vet jag inte vad hon mer exakt vill uppnå. Men mycket skicklig på det företagsekonomerna kallar personal branding är hon. Eller snarare de bakom henne som drar i trådarna. Kanske utan att hon förstår det själv. 

Min Greta var omtyckt av de allra flesta. Jag hörde aldrig någon tala illa om henne. Aldrig ett ont ord. Driftig som få. Samhällsengagerad. Föreningsmänniska ut i fingerspetsarna. Ordförande i husmodersföreningen. Socialdemokrat. 

Hon, som tilldelades ärofull Hjalmar Branting-medalj för sina lojala insatser inom rörelsen (den finns i förvar hos mig), skulle säkert gråta blod om hon bevittnade dagens förskräckliga socialdemokrati. Med den eländiga ordföranden.


Samhällsengagerad samtidigt som hon skötte hemmet och lagade den godaste mat. Köttbullar med gräddsås. För att inte nämna kåldolmarna. Oslagbara. 

Min Greta var en stark kvinna. Det utmärkte överlag kvinnorna i Sandviken. Brukets kvinnor. Den slitsamma vardagens bärare. Männen ingenting utan dem. Som hos elefanterna: matriarkat rådde. 

Den framlidne Lawrence Anthony, som tillsammans med sin hustru startade reservatet Thula Thula i Sydafrika (i vår skall vi dit, ett tidigare besök satte min feber stopp för) skrev en underbar bok om detta. 

Om sin förtroendefulla, nära relation med vilda elefanter. "The Elephant Whisperer" heter den. Läs och förundras! 

Men inte skulle Greta d.ä. kallat sig feminist. Trots kamp för kvinnliga präster och annat. Sådant jag först efter hennes död fick kännedom om. Medan hon levde var hon i första hand min mamma. Den rollen skymde mångsidigheten, den utåtriktade insatsen. 

Jag intervjuades i början på 1980-talet av dåvarande SACO/SR-tidningen. Hade skrivit kritiskt om moderna managementteorier. Stort uppslag med bild på gossen och allt. Visade stolt mamma som kastade ett hastigt getöga:

- Det där manaschement, vad är det för något?

En sådan mor kan man bara älska.