måndag 2 december 2019

Vi har endast våra tankebojor att förlora










- Låt de döda begrava de döda, uppmanade Jesus som återuppstod och lämnade en tom grav efter sig. Jag har själv besökt den i Jerusalem. Tillsammans med djupt (?) troende människor från hela världen som definitivt inte andaktsfullt närmade sig den heliga platsen. 

Kanske uppskruvade och förväntansfulla. Långa,vindlande köer till graven. Vassa armbågar, omilda knuffar.


Människor kastade sig ned på knä, flera grät utan att lägga band på sig. Kysste passionerat marken, ett välbetrampat och nött stengolv, där kroppen tillhörande Guds son lades efter att ha tagits ned från korset. 

Sammantaget inte direkt någon positivt kvarstannande upplevelse för min del. Om jag skall vara ärlig.

Och inte såg Golgata ut som på min fantasibild. Långt ifrån. Något av en besvikelse. Till råga på allt påflugna, självutnämnda ciceroner som försökte tjäna dyra pengar på en. Svårt schasa bort dem. Otrevligt. Månglarna i templet. 

Vad Jesus menade tycks mig inte glasklart. Marx citerade det. Kanske en uppmaning i den senares fall att inte bli en historiens och det gamla tänkandets fånge. 

Befria sig själv från tankebojor. Kliva ned från käpphästarna, för att anknyta till Johan Asplund.

Vi har endast våra tankebojor att förlora, för att travestera Marx.

Inte lätt. Det skall framtiden veta. Vanor och föga levande tänkande gäckar den medvetna reflektionen och ansträngningen. Osynliga äro vardagens inre fiender. Plötsligt och i bästa fall blir man medveten om och bjuder dem motstånd. Förändra sig själv inte lätt.

Svårt inte bara på ett individuellt plan. I de svalnade skorstenarnas region, där jag dväljs, tycks tankens bojor och spöken särdeles svåra att begrava. Jag lekte tidigare, under en kurs i projektskapande på högskolan, med idén att arrangera en symbolisk begravning. 

Gräva ned fabrikssamhället, det förhatliga löneslavsamhället, som mentalt fenomen. Kista, präst och allt. "Internationalen" på munspel. Medierna inbjudna närvara vid akten. Kraftfullt symboliskt sätta punkt. That was it, folks. Låt oss gå vidare! 

Men jag kom aldrig till skott. Den vildsinta idén begravdes. I stillhet. Frid över dess minne. Må den vila i frid. 

Bilder: funera.se, Kyrkans Tidning



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar