Tror Bolund vi är korkade?

En av floskelmaskinerna har varit på Gävlebesök. Språkröret Per Bolund - mannen med en gråstens karisma - från partiet som trots sin litenhet kanske ställer till mer bekymmer än något annat för detta land. Han besökte den "svåra"stadsdelen Andersberg. 

Och så kom den förväntade floskeln som ett brev på posten kunde man säga, om det inte var Postnord som skötte leveranserna. Den invandrartäta och problematiska stadsdelen Andersberg, där ingen som har ett val bosätter sig, utgör en "utmaning". 

Ordagrant återgivet, enligt GD 14/12: "Andersberg är ett område som representerar ett Sverige där det finns en del utmaningar."

Vad han egentligen, och tillkrånglat, menade: problemen är mycket svåra. Och jag, inte heller någon annan i den sittande regeringen, har någon lösning. "Utmaningar" signalerar något annat. Ett fult försök. 

Victor Klemperer hette en tysk språkforskare. Mycket läsvärd. Läs hans publicerade dagböcker: "Intill slutet vill jag vittna." Levde i Dresden under kriget. Överlevde terrorbombningarna av staden i krigets slutskede. 

Upplevde både nazismen och DDR inifrån. Hann dö innan Muren uppfördes.

Analyserade den totalitära maktens språk. Medborgarna lärde sig snart att genomskåda det retoriska försöket att slå dunster i ögonen på dem. Förstod att bakom orden gömde sig något annat. Sanningen och verkligheten fanns inte i maktens mer eller mindre fala ord. 

Bulletinerna från fronten under andra världskriget, framförallt östfronten, färgade av Goebbels propaganda, berättade om segrar. 

Eller att de tyska soldaterna åtminstone höll ställningarna. Visade fortsatt kampvilja. Medborgarna visste att det var fråga om raka motsatsen. Nederlaget var ett faktum. 

Men man kunde avrättas för "defaitism" om man sa det högt. 

I DDR stod "den antifascistiska skyddsvallen" som enligt politrukerna skulle skydda mot från Väst kommande styrkor. 

Men alla östtyskar, även Honecker och kompani, visste att Muren stod där för att människor inte skulle fly från det socialistiska paradiset. 

Samhällskritiska författare ålades yrkesförbud. Men per definition kunde inte något sådant finnas i frihetens DDR.

Därmed kunde heller inte ordet användas. Samhällskritik hörde till det icke-tänkbara. Liksom det per definition inte kunde finnas forbollshuliganer. 

Ett problem som inte erkännes som ett sådant kan inte lösas. Välkommen in i gänget, Bolund.

I Sverige har vi - att ett uttryck som "verklighetens folk" hånas är betecknade - sedan länge genomskådat makthavarna, precis som i Tredje Riket och DDR. Bolund kan inte lura oss. Men har mycket bra betalt för att försöka. Och han lär hålla på tills vi får bort honom. 

Som hans gelikar i DDR.