I vårt sökande häromdagen efter Lennarts grav på Gamla kyrkogården i Upsala passerar vi kapellet där Patrik begravdes. En fin akt, delvis tonsatt med Theodorakis uppfordrande musik: "Nu gäller det ditt liv, ditt eget liv." Patrik var grek, flykting efter juntans kupp 1967.
Och vilar nu, om allt gått enligt planerna, i grekisk jord i sin hemby.
Patrik var medlem i V, men ingen ryggradslös vänsterpartist typ nuvarande ordföranden. Ideologi tilläts aldrig skymma verklighet. Jag minns när vi träffades i Havanna. Patrik ilsken som ett bi efter att ha bevittnat meningslösa arbetsuppgifter, bara för att alla skulle ha ett jobb.
Arbetslinjens bisarra tankefigur i praktiken. Socialisten Patrik slet oavlönat i den tobakshandel sonen övertagit, många timmar per dygn.
Han slog följe med sin hustru när hon gästföreläste vid Birzeit University i Ramallah på Västbanken. Jag med på samma resa, också som gästföreläsare. Patrik tog alla han mötte med storm, hög som låg. Alla älskade den frejdige figuren, han var oemotståndlig.
När han rest hem till Sverige frågade butiksägare, även Abbas livvakter, i Ramallah efter var han höll hus. Mig kallade han "den långe djävulen". Inget illa ment. Själv kort i rocken.
En ovanlig förmåga han besatt, och som jag försökt härma, är att pruta. Osvenskt beteende, svenskar prutar inte. Betalar vad som står på prislappen. Kan knorra, men pröjsar.
Patrik kunde knalla in på förnäma Bergmans nere vid Fyrisån i Upsala, välja ut en flott kavaj som prissatts till bra mycket över tusen riksdaler: "Jag ger fyrahundra för den där. Inte ett öre mer."
Han fick den, efter ett plikskyldigt förhandlande och köpslående från Bergmans sida, för det pris han själv bestämt. Lämnade butiken snyggt svidad i märkeskläder. Jag är inte lika framgångsrik. Om än inte lika "svensk" i mitt köpbeteende längre.
Men hör alltid mammas förebråelse uppifrån himlen när jag är påstridig: "Sätt inte en ära i din egen skam."
På väg mot Lennarts grav, som vi trots idogt sökande inte fann, och detta trots att hans änka lämnat detaljerad platsbeskrivning, passerade vi den fadermördade Fadimes grav. Nå, jag är informerad om att den skall finnas där någonstans, men vet inte exakt var.
På näthinnan hycklaren, hedersmordsförnekaren Sahlin i Domkyrkan under begravningen. Fy tusan för denna falska varelse.
Jag är så glad och tacksam för att människor som Patrik och Lennart korsade min levnads stig. De gjorde stor skillnad. Med den senare fördes många stimulerande samtal om politik och om "mentalvård", båda jobbat på Ulleråker. Må han vila i frid, västgötakvantingen.
Bild: Upplandsmuseet/Digitalt Museum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar