V + L = Inte sant

Jag lider med X när jag på omvägar hör att han, svårt deprimerad, återigen har "behandlats" med en serie elchocker. Rena barbariet. 

"Behandlingsmetoden" upptäcktes, som av en tillfällighet, när grisar i Chicagos slakterier överlevde elstötar, men blev rejält förändrade i knopp och sinne.

Bara en sak är värre, lobotomi. Minns Jack Nicholsons McMurphy i "Gökboet". Eller skådespelerskan Frances Farmer som demolerades efter att hon åsatts diagnosen "schizofreni" av de vitrockade. Se gärna filmen "Frances" med Jessica Lange i huvudrollen. 

X var övertygad dörrknackande vänsterpartist. Kanske mindre aktiv nuförtiden, när han mår kack. Höll på att dra med mig i ruljangsen när det begav sig. Envis som få. Gav sig aldrig, tjatade och hängde på med en medlemsansökan i nypan. 

Jag var utmattad beredd att säga ja och amen, bara för att få stopp på honom.

Nå, jag deltog, utan att vara medlem, i en idékonferens arrangerad av regionala V med "sikte mot framtiden". Jag förväntades väl agera vildhjärna, inspirera eller provocera vänsterpartisterna. Vete sjutton om jag lyckades. Tror inte det. Motivationen brast.

Av vänsterpartiet var jag bjuden ned till Stockholm efter att mina medborgarlönsböcker utkommit och uppmärksammats. Två, av skattebetalarna finansierade, luncher med partitoppen i gamla kanslihuset, där Palme och hans socialdemokratiska kompani fordom höll till.

Jag glömmer inte Schymans sätt att liksom von oben, syrligt med höjda ögonbryn, betrakta mig. Avfärdande, emedan jag osammanhängande agiterande ifrågasatte "arbetslinjen" inför partiets okrönta drottning. Men vad hade de trott att jag skulle kläcka ur mig?

Debattartikel planerades. Undertecknad av sådana som kunde kategoriseras "arbetskritiker". En hel del kända namn i landet, tror ett av dem var Lars Ingelstam. Dock icke Gunnar Adler Karlsson (host, host).

Det förvånade mig att det var som om Schyman bara kunde bestämma lämpligt datum - en dag när många är lediga från jobbet och har tid att läsa - för publicering på DN Debatt. 

Hon hade bara att lyfta på luren till debattredaktören och avisera text. 

Väl åter i Gefle greps den provinsintellektuelle av ruelse. V?! DN Debatt?! DN, Dagens Nonsens som vännen Gunnar, således icke ombedd tillhöra undertecknarna, brukade säga.  

Nä, inget för den frihetligt sinnade rabulisten LEkstrand. 

Jag meddelade mitt avhopp. Togs inte nådigt emot av dåvarande partisekreteraren. Puh, där höll jag på att åka dit. Vara med och legitimera det parti jag idag vägrar att kalla "vänster". 

Fullkomligt urspårat i identitetspolitikens ideologiskt vilseledande marker. 

Fotnot. Texten skrev sig själv när r"olyckan" Nooshi Dadgostar plötsligt dök upp på min ljudlösa  tv-skärm.