Popsnöret Tommy Körberg har fyllt aktningsvärda sjuttiofem. Med andra ord ett år äldre än undertecknad. Årsringarna samlar sig, artrosen samtidigt allt svårare hos oss som får fortsätta att stulta fram i jämmerdalen. Alternativet värre, som det uppmuntrande (?) brukar heta.
Jag minns Körberg som en i duon Tom & Mick, med Maniacs som kompgrupp. Bakom signaturen "Mick" gömde sig Ulf Johansson med geflepåbrå. Deras stora hit var "Somebody´s Taken Maria Away".
Var och en klämde i så det stod härliga till. Ungtupparna tävlade om vem som var bäst? Jag sätter en femma på Johansson. Från Gefle som sagt.
Kan det ha varit 1969 som en smal, åtskilliga kilo sedan, Körberg tävlade med fåniga "Judy, min vän" (jag har för mig att Lasse Berghagen var upphovsmannen) i Eurovisionsschlagerfestivalen? Fortfarande sjöng artisterna på hemlandsspråket.
I samma festival framförde han många år senare "Stad i ljus", pekoralvarning utfärdad. Vem kompositören var är mig obekant. Och det är heller inte viktigt. Men jag minns att den sexualbrottsdömde Billy Butt hade ett finger med i spelet.
Vi hörde, entusiastiskt viftande med blågula vimplar och tutande i leksakstrumpeter (äh, jag hittar på), Körberg ta sig an trudelutten positionerade framför dumburken hemma hos körledaren Staffan Lindroth i Sundsvall.
Han är tajt, kommenterade den genommusikaliske Lindroth smått imponerad. Men, ack, ack och ack igen. I samma stund sprack Körbergs röst, när han skulle klättra upp på höga tonhöjder.
Bortsett från det pinsamma magplasket. Nog har han en mäktig pipa, grabben från Västerbotten. Det kan ingen ta ifrån honom. Men duetten med Céline Dion i tv, när han bräkte på, hennes svartnande blick när hon utsattes för detta, bör vi lägga till handlingarna.
Tror att låten var "Bridge Over Troubled Water". Fruktansvärt.
Bättre minnas en absolut fantastisk version av Animals "Don´t Let Me Be Misunderstood" som Körberg på trång scen gjorde live på legendariska CC-puben i Gefle.
Där stora elefanter dansat, såsom Spencer Davies och Mick Taylor, den senare gitarrist i Stones med oförglömliga riff ("Honky Tonk Women"!). Men musiken tystnade efter vad som påstods vara klagomål från grannar. Ett bageri och ovanpå ett hotell.
Svepskäl för att komma åt lokal och belägenhet? Puben bytte namn.
Det är faktiskt inte i första hand ARTISTEN Körberg jag i denna regniga stund sitter och funderar på. I samma veva tänker jag ju samtidigt Claes "Ronny Jönsson" Malmberg och akademiledamoten Lars Forssell. Vad har nu dessa tre frispråkiga jeppar gemensamt?
De kan, kunde i Forssells fall (skrädde sannerligen inte orden när han skåpade ut Svenska Akademien) eftersom han gått in bland skuggorna, uttala sig sarkastiskt och hånfullt om olika sociala sammanhang som de sedan glider in och finner sig väl tillrätta i.
Jag vet inte vad en sådan hållning förtjänar att kallas. Om den nu måste kallas något.
Hycklande? Inkonsekvent? Motsägelsefull? I sökandet efter bekräftelse och kärlek från dem man samtidigt hånar? Begrip int nå, jä - som de säger norrut. Håll dig till musiken, Tommy!
Bild: Gavle.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar