M ligger begravd på Valbo Kyrkogård någon mil utanför Gefle. Fortsätter man den livligt trafikerade E 16 västerut, dyker det ytterst populära turistmålet Valbo Konsumtionstempel, IKEA främsta attraktion, upp.
Ytterligare någon mil och man närmar sig min uppväxtstad Sandviken.
Redan vid infarten tornar det allsmäktiga Verket upp sig i fjärran. Bakom taggtråd, som det anstår en total institution. (Sociologen Irving Goffmans välfunna uttryck.) Och som i mer än hundrafemtio år präglat den lilla staden och invånarnas själar i förslavande riktning.
Varje gång vi på E 16 susar förbi kyrkogården brukar jag försiktigt vinka åt graven till. Bröstcancern tog M:s liv. Hon insjuknade, behandlades och var symtomfri i flera år, sedan ett recidiv. Bortom räddning.
Mitt minne haltar, jag minns faktiskt inte om M varit min student, eller hur vi lärde känna varandra. Men vi hade kontakt via mejl under en tid mot slutet av hennes liv. Mejlen rymde stor spännvidd vad ämnen beträffar. Inte sällan handlade det om böcker, M var beläst.
Det allra sista mejlet från henne löd abrupt och osentimentalt, efter att hon låtit mig förstå att nu bar det inte längre, och jag flera gånger allt oroligare mejlat henne utan att få svar: "Nu stänger jag butiken. Du behöver inte försöka kontakta mig mer." Sedan tyst.
Efter hennes död var jag en gång inbjuden att tala i Staffans kyrka på Brynäs. Hennes mor dök upp vid detta tillfälle. Överlämnade en diktsamling, författarens namn har jag tappat. M hade före sin död testamenterat olika saker till olika personer, diktsamlingen avsedd för mig.
När jag läste dikterna noterade jag marginalanteckningar på sidorna. Jag fick för mig att det var direkta, postuma hälsningar till mig. Hon visste ju att jag skulle läsa dem efter hennes bortgång. Men jag kunde inte uttolka dem, blev inte riktigt klok på de eventuella budskapen.
Långt senare förstod jag att vi inte bott så långt från varandra. Hon i kvarter som jag ofta passerar.
PS. Texten skrevs sent om aftonen, fångad som jag var av filmen "Mum´s List" på SVT Play. "Based on a true story." Om Kate (1971-2010) som avled i bröstcancer. (M troligen ännu yngre.) Lämnade make och två små pojkar. En hjärtat djupt berörande film. Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar