"Morden i Helsingør", en dansk tv-serie i sex säsonger som jag följer enkom för att få njuta av de vackra scenerierna som jag sedan många år är väl förtrogen med: ett glittrande Öresund, Helsingborg där på andra sidan, tjugo minuter drygt tar det med färjan mellan länderna.
Hamlets Kronborg med tinnar och torn. Marienlyst, badhotellet.
I ett avsnitt konstaterar fru Sommerdahl in spe, kommissariens frilla, giftermålet kommer i sista stund av sig:
- Vi har ett äktenskap, vi är dock ingen familj.
Dan, hennes tillkommande, eller hur det nu blir med den saken det återstår att se, vågar en hoppas på en sjunde säsong, betygar hela tiden sin familjekärlek. Till familjen räknar han även sina arbetskamrater på polisstationen. Hans familjebegrepp är inkluderande.
Jag råkade halka in på sajten MyHeritage. Och nu försöker de ihärdigt få mig att börja prenumerera på månadsbasis, men betala årsvis. Inte kostar det pocket money för en vars pension allvarligt skadats av politrukerna. MyHeritage ligger på så gott som dagligen:
- Se bara vad vi har hittat! Nu kan du komplettera ditt släktträd! Skynda dig att göra det mot generös rabatt!
Min morfar Alfred, född 1890. Min mormor Elin, född 1893. Hennes föräldrar, Edvard och Katarina. Ledet före dem. Nå, allt detta känner jag ju redan till. Morfars mor, som dog tidigt, skulle jag vilja veta mer om. Men jag tänker inte hosta upp dyra sekiner för att ta reda på det.
Enklare, och gratis, försöka återuppta kontakten med släktforskare Gunnar. Han har kartlagt släkten Stake, min mors flicknamn, ända tillbaka till 1490-talets södra Tyskland. Landet som först 1871 blev en enad nation i samband med kriget mot Frankrike.
Visst finns det frågor jag gärna ville ha svar på. Om morfars längtan att få emigrera till Amerika. Men inte kan MyHeritage svara på det. Eller? Nå, mina surt förvärvade pengar behåller jag för mig själv.
Gåtan Alfred Stake behåller jag också för mig själv. Fortsätter att skriva om honom och hans livsöde.
Apropå min mor. "Blod är tjockare än vatten", brukade hon med emfas hävda. Det stred vi om. Fånigt nog insköt jag, efter några månader vid universitetet:
- Blod och vatten är inkommensurabla storheter, mamma!
"Inkommensurabla"... Har ni hört! Hon bara skakade på huvudet åt sonen och hans fånerier.
I Sydafrika, påstås det, är man släkt så fort man upptas i familjegemenskapen. Det krävs inga blodets band. Kanske mest konfliktfritt att ha det på det tämligen villkorslösa sättet.
I morgon midsommarafton. Att fira med släkten, genom blodet eller icke.
Bild: Huvudpersonerna i "Morden i Helsingør"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar