Jag minns inte när jag badade senast. Med det avses inte gamla badhusets korta bassäng i Sandviken. Det ståtliga huset för övrigt rivet för många år sedan av de sippa kulturvandalerna som ersatte det med grus ock skräp. Som om det släppts en bomb på platsen.
Samma hus där jag lärde mig simma med hjälp av badmästare Friberg. Han kunde även fixa nageltrång. Om jag inte är helt ute och cyklar förekommer han i en av Evanders romaner.
Inte heller avses nedkrypandet i badkaret på Smedsgatan. En lyx utan guds like efter att vi flyttat upp mitt i stan från tvårummaren på Barrsätragatan, med dusch i källaren som måste bokas.
Med att bada syftas på det lekamliga nedstigandet, klingar bibliskt, i insjö eller hav.
Vid Storsjön hade vi en röd sommarstuga med egen strand. Låter flottare än det var. Inget året runt boende som nu. Med innetjotta, tvåglasfönster och hela Rotavdragsbaletten. I det ljumma vattnet mellan vassruggar brukade jag skvalpa omkring.
Farsan sträckte gärna ut sig på en luftmadrass för att lapa sol. Efter att ha blåst upp den med lungkraft.
Genom att vi hade tillgång till egen strand behövde inte Mölle, som vi sa om badplatsen vid Hedåsen och låg bara ett par stenkast bort från oss, uppsökas. Med all sand som smög sig in mellan tårna och på filten.
Sommarstugan såldes, och med den lekstugan som farsan egenhändigt snickrat ihop, när mamma blev änka. Och var mån om att jag och min syster skulle få ut arvet efter pappa. Sådan var mamma, höll aldrig hårt i slantarna. Snålhet låg inte för henne, bruksjäntan.
Badplatsen på andra sidan Årsundavägen, med det lustiga namnet Sörtutt (jag får lust att fördjupa mina etymologiska kunskaper), hedrade jag med min närvaro kanske högst ett par gånger. Det var något, minns inte vad, som avskräckte från att bada där. Huggormar?
Somrarna tillbringades under många år i Danmark, närmare bestämt nordjylländska, yndiga Tversted, med Vesterhavet inom räckhåll. Långgrunt och jag begav mig gärna ut i vattnet.
Badandet från klipporna i Öregrund icke att förglömma. Dykandet ner i Östersjön, kallt som attan. Man klev i som en man och upp som en pojke. Ja, ni hajar vad jag menar utan att jag behöver bli grov i munnen.
Slutbadat. Inte för att jag är en badkruka. Gammeln, existensens ovälkomne gäst på ålderns dar, har reducerat min rörelseförmåga. Men, som autodidakten sa, man kan aldrig säkert veta. Kanske har inte Ekstrand plumsat i för sista gången.
Vart mina Tarzanmönstrade badbyxor blev av, det vete sjutton. Uj, vad snygga de var! Köpta på Sanko i Sandviken. Stajlade omkring i dem, "rena Johnny Weissmuller" enligt morsan.
Foto: Hedåsbadet (c) Naturkartan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar