Ska jag vara ledsen över Weißensee?

Jag kan knappast vara ensam om att ha uppskattat, för att inte säga suttit som klistrad vid serien "Weißensee" som visades för ett antal år sedan på SVT. Om den östtyska familjen Kupfer där pappan och äldste sonen är städslade av Stasi. 

   Båda högt upp i hierarkin. Pappa Hans är idealist, fortsätter att tro på det socialistiska lyckoriket och på DDR. 

   Äldste sonen, Falk, är hårdhudad och karriärinriktad. Förhör med plågoandens tonfall fångar i Stasi-fängelset i Hohenschönhausen. Ligger inne med en kommunistisk vulgärretorik enligt standardformulär 1A. 

  Världen är svart och vit. Fienden finns på andra sidan muren. De krigsglada "imperialisterna" som är ute efter DDR.

   Han är gift med en törstig ryska. De har en son som Falk vill göra elitidrottare av. Det går så där. Martin, yngste sonen i familjen, jobbar som polis, förälskar sig i en systemkritisk kvinna. Fadern har för övrigt haft ett förhållande med en "republikfiende". 

   En artist utrustad med Gisela May-röst. Lysande spelad av Katrin Hass, i verklighetens DDR dömd systemkritiker.

   Det totalitära smyger sig in i och färgar de nära relationerna. Det höjer seriens dramaturgiska värde.

   I de första säsongerna är det fortfarande DDR. I de senare, efter murens fall 1989 och DDR:s upphörande 1990, får vi följa hur realsocialisterna byter skjorta och anpassar sig till det kapitalistiska system de tidigare fördömt. Utan några större problem.

 

När vi dessa varma junidagar befinner oss i Berlin, står ett besök i Weißensee högt upp på bucketlistan. Jag har rört mig mycket i Berlin. Men aldrig varit där. Vi kvistar dit med gul spårvagn. Det tar en bra stund. Mycket att fästa blicken på under färden.

   Vid sjön ser det ut precis som i serien. Jag går genast igång, föreslår ivrigt: - Vi letar upp huset där de bodde och tar ett foto. Så kan jag använda det som illustration till en text.

   Vi passerar ett hus, dolt i den frodiga sommargrönskan, som kunde ha varit det i serien. Ser nästan på pricken ut som det. Två våningar. Trappa ned till trädgården. Men det är fel färg. Och plötsligt grips jag av onda aningar. Slår mig ned på en bänk. Fram med mobilen. Googlar.   

   Serien var ingalunda inspelad på plats i Weißensee! Utan i Potsdam. 

   Inte bodde det några Stasi-höjdare i Weißensee. De bodde i Hohenschönhausen. I en avspärrad enklav. Högsta hönset Mielke i Wandlitz utanför Berlin. Tillsammans med Honecker och de andra i parti- och statsledningen.

 

Vi avslutar, trötta i fötterna och starkt påverkade av värmen, vår tur ut till Weißensee med en Bratwurst och en rejäl portion pommes med ketchup och mayo. På en anspråkslös servering vid badplatsen. Det kostar pengar att bada. Ett vändkors är uppställt. 

   Vakter håller ett öga på badgästerna. Det plumsas och simmas i vattnet. 

   Jag vet att man i Berlin haft problem med ungdomsgäng som trakasserat de badande. Runt om på olika badplatser. Oroväckande rapporter om det i Berliner Morgenpost.

Ska jag vara ledsen över att jag har förlorat illusionen om Weißensee? Tja, Men korven smakar himla gott. Pommes fritten likaså. 

FOTNOT Jag chansar. Letar efter "Weisenßee" bland streamingtjänsterna, finns på Netflix. Det får bli att se om. Nu när illusionen är krossad.

Foto: Eva Åsén Ekstrand

/Även publicerad på lindelof.nu 250701/