Usch, vad äckligt!

Foto: The Conversation

Det finns säkert de som fnysande skulle häva ur sig att gubben Ekstrand är fördomsfull. Mossig och totalt out of time. Eller med ett finare, mer akademiskt klingande, ord "heteronormativ". Eftersom han förespråkar tvåsamhet mellan man och kvinna. 

   Jag kan, i sammanhanget, inte undgå att slås av den besynnerliga debatten om "könsidentitet". Mig förefaller den urspårad och ideologiserad bortom vett och förnuft. Vart tog "vetenskap och beprövad erfarenhet" vägen?

   Det hävdas att könet är en "social konstruktion", definitivt inte biologiskt baserat. Könet VÄLJER man. Låt därför tonåringar, om än osäkra och vilsna som man är på den livstrappan, själva få bestämma om de vill vara hen eller hen, eller vad tusan det heter på nyspråk.   

   Underlätta för "könsbyte"! Underlåt samtidigt att varna för kirurgiska ingrepp som inte kan göras ogjorda. Politiker och vitrockar traskar samfällt i samma "könskorrigerande" rriktning. Påhejade av pk-maffian.

På U-Bahn i Berlin, enligt myten de frigjorda själarnas huvudstad, härförleden iakttog jag två storväxta kvinnokroppar med utpräglade mansröster. Transgender, eller rent av transor? Hursomhelst reagerade jag inför den i vagnen utsända tvetydigheten. 

   I ett Berlin där man inte duar, utan tilltalar varandra Herr och Frau. 

   Och så bara häromdagen, på pendeltåget från Stockholm till Upsala. Mitt emot mig slår sig Furuvikssonen Lars-Åke Wilhelmsson, mer känd som "Babsan", ner. Han har ett karakteristiskt manligt, törs jag formulera mig så utan att dra på mig stenkastning, utseende. 

   Plötsligt noterar jag långa, lackerade lösnaglar på hans fingrar. Där han i kortbyxor och hawaiskjorta sitter och fipplar med ett manuskript.

   Det såg, vad kan jag säga utan att hamna i stupstock, konstigt ut. Så här i efterhand kan jag tänka, att han kanske kom från ett framträdande som "Babsan" och inte hunnit plocka av sig lösisarna. 

   Eller så behåller han dem på, när han inte är "Babsan", för att de är så svåra att greja med, på och av. Kanske bär han dem alltid, monterar aldrig av dem.

   Jag hade lust att tilltala honom, men lät bli. Ty, vad skulle jag ha sagt? "Hur tror du det går för Brynäs i vinter, då, bire [Geflemål, skriftställarens anm.] guld?" Nja, kanske bättre: "Något bra kakrecept på gång?" Förlåt, alla identitetsväljare.

Min mamma stod i Konsumbutik, inte långt från mormor och morfars enrummare på Seegatan i Sandviken. En av hennes arbetskamrater Doris, väldigt ung på den tiden. Alltid snäll mot mig. Många, många år senare knallar vi in på Coop i Nian i Gefle för att handla krubb. 

   Vem upptäcker vi där som demonstratris om inte Doris! Jag översköljs av rörelse, tiden tycks stanna i sitt lopp, jag skickas tillbaka till Konsumbutiken och mjölkkannorna. Hon känner igen mig från spalterna. Vi kramar om varann.

   Medan vi gör det stapplar "Babsan" på högklackade skor in bland gondolerna, rejält spacklad, peruk, införd flott blåsa, kanske lösbröst. Arbetarjäntan Doris spontana kommentar: - Usch, vad äckligt!

   Vad hade hänt om jag berättat för Wilhemsson om detta? Jag bara frågar. Kanske jag, snarare Doris, blivit ett fall för DO? Ur led är tiden. Försök inte påstå något annat, mina, könskorrigerade eller icke, vänner.