På tåget ner till Malmö får jag plötsligt för mig att lyssna på Mikael Wiehe. Definitivt ingen av mina favoriter, men med Malmö-anknytning. Alltid tyckts mig dryg, en Bror Duktig.
En projektion, skulle en terapeut måhända säga. Eller: "Du har mött dig själv."
Jag stötte ihop med Wiehe i samband med Jan Myrdal-seminariet i ABF-huset i Stockholm tidigare i år.
Avslöjade för honom att jag besökt parhästen Björn Afzelius grav på Västra Kyrkogården i Göteborg. Och att graven var övertäckt med hälsningslappar, dvd-skivor och blommor. Jag bibringades intrycket att nya fans som postumt vill hedra den dyrkade hela tiden dyker upp.
Aldrig blir den folkkäre Afzelius bortglömd. Hans ljus slocknar inte.
Till skillnad från Tottas grav på samma kyrkogård. Obemärkt. Svår att finna. Inte ens den kvinnliga kyrkogårdsvaktmästaren visste på rak arm var den låg. Hon letade upp den med hjälp av sin mobiltelefon. Verkade som om hon inte riktigt visste vem han var.
Aldrig blir den folkkäre Afzelius bortglömd. Hans ljus slocknar inte.
Till skillnad från Tottas grav på samma kyrkogård. Obemärkt. Svår att finna. Inte ens den kvinnliga kyrkogårdsvaktmästaren visste på rak arm var den låg. Hon letade upp den med hjälp av sin mobiltelefon. Verkade som om hon inte riktigt visste vem han var.
Enda kommentaren från Wiehe, inte på långa vägar lika folkkär som Afzelius: "Ja, nu har han varit död i tjugo år."
På YouTube bjuds det på Wiehes musik. Dylan på svenska. Men det bästa är att Ebba Forsberg plötsligt finns där. Och jag börjar lyssna. Huden knottrar sig. Hennes innerliga röst i hörlurarna.
När hon ger sig på För att jag älskar dig, originalet en Dylan, blir det nästan för mycket. Smärtsamt bra. Ögonen tåras. Hur kan någon sjunga så själen och längtan träffande? Direktsänd från himlen och änglarnas välljudande skara?
När hon ger sig på För att jag älskar dig, originalet en Dylan, blir det nästan för mycket. Smärtsamt bra. Ögonen tåras. Hur kan någon sjunga så själen och längtan träffande? Direktsänd från himlen och änglarnas välljudande skara?
Time! Gatorna i Malmö börjar att beträdas. Omöjligt att inte tänka Bo Widerberg. Kvarteret Korpen. Keve Hjelm. Berggren. Emy Storm. Den bästa, svenska filmen någonsin. Nu när jag är här, varför inte leta platser där den filmades? Det imaginärt autentiska.
Men inser strax, att den idén är omöjlig. Malmö har, som andra svenska städer, "sanerats" eller vad de kallar det. Stadsförstörarna. Från hotellfönstret glor jag in i en slät, hög vägg som tar utsikten. Ett varuhus baksida. Rena Berlinmmuren. Ett visuellt dråpslag.
Men inser strax, att den idén är omöjlig. Malmö har, som andra svenska städer, "sanerats" eller vad de kallar det. Stadsförstörarna. Från hotellfönstret glor jag in i en slät, hög vägg som tar utsikten. Ett varuhus baksida. Rena Berlinmmuren. Ett visuellt dråpslag.
”Liv till varje pris” var ledstjärnan för Widerbergs filminspelningar. En mästare på att fånga det som ett manus inte kunde förutse. Elvira Madigan kanske bästa exemplet. Livets känsla boende i detaljen.
Men mycket film gjorde han tydligen av med, när han extremt fokuserad, nästan besatt, jagade det oväntade, snabbt försvinnande, ögonblicket. Hatade att sätta punkt. Kanske hatade att lämna och lägga bakom sig? Ville stanna i historiernas verklighet?
Och han klippte sina filmer ända in på premiären. En kompromisslös perfektionist. Till filmbolagsgubbarnas förtvivlan.
Men mycket film gjorde han tydligen av med, när han extremt fokuserad, nästan besatt, jagade det oväntade, snabbt försvinnande, ögonblicket. Hatade att sätta punkt. Kanske hatade att lämna och lägga bakom sig? Ville stanna i historiernas verklighet?
Och han klippte sina filmer ända in på premiären. En kompromisslös perfektionist. Till filmbolagsgubbarnas förtvivlan.
Jag är ju en sådan där djuping, eller vad vi skall kallas vi som söker upp de tongivandes gravar och adresser? Widerberg ligger begravd i Båstad. Men var bodde han i Malmö, när han väl bodde här? Det vill jag försöka ta reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar