Så gör man bara inte!

Det börjar med en nål och slutar med en silverskål. Ärlighet varar längst. Gott samvete bästa huvudkudden. Tänkespråk som vart och ett signalerar motsatsen till att sno åt sig själv så mycket man kan, så fort tillfälle bjuds. 

Tidsandan, Zeitgeist på expressiv tyska, hur fångar man den? Inte tror jag någon av ovanstående moraliska satser kunde sättas som rubrik på den förhärskande andan. Och vad är tidsandan annat än de samtida människor som bär den? 

Genast ekar då morfars enkla undran, kryddad med vrede och uppgivenhet: "Varför kan inte folk vara som folk?" 

Synden är väl avskaffad i det avkristnade Sverige. Skammen kanske finns kvar som socialt fenomen. Men det vete fan. Förlåt svordomen. Det pudlas ju och bes om ursäkt titt som tätt. Som om det fula eller förkastliga man gjort kan pudlas och ursäktas bort lätt som en plätt.

Ledningen för Furuviksparken, ansvarig för dödsskjutningarna av schimpanser (varför svalde man inte prestigen och kontaktade Ingmarie Persson?) framstår som skuldmedveten, vet inte om det är rätt ord, i intervjuer och på bild. 

Slokörad kanske ett bättre ord. Avslöjande ett ledarskap som inte är något. Oförmåga hantera en kritisk situation på bästa sätt. Panikslaget. Pinsamt, ännu mer skrämmande, bevittna. 

Parkens ägare, riskkapitalister, ligger lågt, håller sig undan. Verka utan att synas. Wallenbergs devis en gång i tiden. 

Själv hade jag chansen att göra mig en hacka när någon snodde min lap top. Jag anmälde bums stölden till polis och försäkringsbolag. De förra nonchiga och ointresserade, de senare skötte sig föredömligt. Ersatte mig snabbt med pengar till en ny dator. 

Och då dyker Mac:en upp, helt intakt, på outgrundliga vägar! "Det som inte är stulet kommer alltid tillbaka", visste min salig mor. Ingen regel utan undantag. 

Jag kontaktade snarast Länsförsäkringar, berättade hur det låg till, önskade ju återbetala pengarna. Jag kunde behållit dem och skaffat mig ännu en Mac, eller åkt till Phuket (heter stället så?) i jul och hängt i badbrallor över en paraplydrink. 

Men som salig mor lärde mig redan i koltåldern beträffande ohederlighet och fuffens: "Så gör man bara inte." Inget att diskutera, pysen. Det sitter i ryggmärgen. Bruksandan. 

De utifrån kommande som skamlöst (!) bidragsfuskar i vårt land, åtskilliga miljarder handlar det om som snos av våra skattepengar, vad lärde dem deras mödrar? De borde haft min. Då hade de fått se på fan. Förlåt än en gång. 

Foto: (c) Bukowskis.