Nås av det sorgliga beskedet att Göte Kildén (bilden) gått bort. En gång i tiden en av de ledande inom Facklig Opposition på Volvo som utmanade den mångåriga, socialdemokratiska hegemonin inom LO-facket på bilföretaget.
Fruktad av verksledningen, med Pehr "Kejsaren" Gyllenhammar i spetsen. Respekterad av gubbarna på golvet för sin rakryggade, genuint tradeunionistiska hållning. Fri från alla partipolitiska hänsynstaganden.
Så som det skall vara inom en för medlemmarnas intressen kämpande, oberoende fackförening.
Vi kände varandra ytligt, hade någon gång kontakt. Jag kunde följa honom på Facebook. Han hade slagit sig ned på den västgötska landsbygden. Inte sällan lämnade han finstämda iakttagelser av den omgivande naturen, medan årstiderna växlade och livet gick sin gilla gång.
Lite av den naturlyriske filmregissören Stefan Jarl, en annan västgöte (om än med stockholmspåbrå), över dessa.
Jag förstod att förlusten av hans livskamrat Karin var svår. Även om där fanns barn och barnbarn.
Samtidigt som dödsbeskedet når mig inhämtar jag att Transport överväger att överklaga en dom i hovrätten. Denna har nämligen givit den medlem, lastbilschauffören Mats Fredlund, rätt som tog strid mot Transports skamliga beslut att utesluta honom bara för att han är medlem i och aktiv inom SD.
"Socialdemokratin är arbetarklassens värsta fiende", spetsade Harry Isaksson till det på sitt karakteristiska sätt. Må så vara - eller icke. Men faktum kvarstår att LO-facket stödjer S med medlemmarnas pengar. Transport utgör inget undantag.
Facklig Opposition samt en enskild medlem med risk att dra på sig en gigantisk ekonomisk skuld om han förlorar i ett civilrättsligt mål mot sitt eget (!) förbund. Ingetdera hade behövts om facket, i detta fall Transport, i första hand varit till för medlemmarna och inte S förlängda arm gentemot samma medlemmar.
Vila i frid, Göte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar