Kanske är jag bara en le fan. Jag har luftat misstanken förut. Att televisionen, när man ger sig ut på stan för att intervjua människor om ditten och datten, ringer amatörskådespelare som mot betalning ställer upp och agerar "vanlig svensk".
Hur annars förstå hur de intervjuade framtonar? Samma visa varenda gång.
I morse i TV4 skickades en reporter ut i Fjollträsk för att med micken i näven fråga svenskar om deras ekonomi i nutidsläget, underförstått om de märker att den blivit sämre. En kvinna: "Jag går och väntar på nästa elräkning." Bävan i ansiktet, nästan skräck.
Inte: "Dom där profiterande elbolagen kan se sig om i månen efter min betalning." Skäggig man konstaterande uppgivet: "Nog märker man att allt blivit dyrare." Uppräkning: räntan, el, maten. Han hade gjort sin läxa.
Tv undviker nogsamt att intervjua fallskärmsdirektörer och bankrånare om läget i pluskan. Skjutglada gangsterrappare från "utanförskapsområde" kan dock förekomma, kläder och bilar signalerar god ekonomi. Åttabarnsmödrar från Somalia? Nja, bara om det handlar om rasism.
I samma TV4 skrapas det Trisslotter och skraparen förväntas jubla även om den skrapande ifråga inte tagit hem högsta vinsten, utan ett betydligt lägre belopp. Le och var glad, kameran är på. En skrapande svensk nöjer sig med smulor, håller masken.
Postkodslotteriet, där en tidigare student till mig, då hette hon Wallin, nu Forsberg, är programledare och ler med alla tänderna. Sidekick till pastor Stanley Sjöbergs grabb, är han väl. Lika leende med vita tänder han. Uteliggare må icke deltaga, parkbänkar saknar adress.
Kvinna från Engelholm som fixat storkovan genom att råkat bo på rätt postnummer: "Jag skall hjälpa mina barn med kontantinsatsen till ett nytt hus."
Jag har aldrig hört någon storvinstvinnare jublande utbrista: "Först av allt sparka chäfen i arslet, sen säga upp mig, resa jorden runt och leva loppan tills stålarna är slut." Så gör ju ingen RIKTIG svensk. Tagelskjortan på. Begagnad bil. Knega på som vanligt.
I Go´kväll i SVT1 görs varje torsdag en person om - total make over. Frisyr och kläder. Inte en enda gång har någon förtvivlat utropat efter sett sig själv vacker som aldrig förr i spegeln: "Ge mig ett rep, i alla år har jag helt i onödan gått omkring och varit ful som stryk."
Nå, kanske jag bara är avundsjuk. Redaktionen svarar ju inte på mina mejl där jag ödmjukt ber om att få bli omgjord. Suddigt fotografi bifogat.
Den massmediala bilden av svensken: korkad och underdånig. En makthavares våta dröm.
Jag längtar Malmfälten, när jag tillsammans med rödskäggiga uppsalakamrater åkte dit upp och till vargtass umgicks med gruvarbetare som sannerligen inte skrädde orden.
"Felet med Stockholm är att det ligger så avsides."
Bild: Hallands Nyheter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar